Jag blir så provocerad av att man på ledarsidan påstår att om de med lägst löner får en högre lön så de kan försörja sig själva – får arbetslösa inget nytt jobb.
Det ni påstår är att långtidsarbetslösa enbart har möjlighet att få ett jobb, med löner de inte kan leva på. Ni visar att er ambition är att få fram arbeten till så låga löner som det är möjligt. Det finns redan i dag företag som inte tecknar kollektivavtal och de följer inte lönerna som facken och arbetsgivarna tecknat i sina avtal.
Har jobbat i ett företag som betalade 80 kronor i timlön. Företaget hade funnits i sex år när jag började där. Efter tre år var det fortfarande samma timpenning och den hade inte ökat under de år företaget funnits. Dessutom låg provision och bonusnivå på försäljning på sådana nivåer att det var ungefär en av tio som fick högre provisionsnivå än ett.
En av tjugo klarade att komma up i bonusnivå. Vi var mellan 15 och 20 anställda. Inte ens platschefen hade fått högre lön på de år hen jobbat för företaget.
De flesta långtidsarbetslösa har andra problem som gör att de har svårt att få jobb. Psykisk ohälsa, andra sjukdomar eller handikapp. Har inte utbildning för de lediga jobb som finns.
Det personen förmedlar i sin ledare att han gärna vill se samma förhållanden som i USA. Arbetare skall tvingas ha många jobb för att få tillräckligt med lön för att sätta mat på bordet. Samtidigt pratar många inom politiken att de vill att ersättningen från a-kassa och från sjukförsäkringen ska vara så låg att folk går sjuka till jobbet.
De som får försörjningsstöd ska utföra en sysselsättning för att få försörjningsstöd. Vilket då blir gratisarbetskraft. Många utnyttjas redan som gratis arbetskraft. De får inget mer i bidrag när de jobbar. Men företaget betalar ingen lön för personerna, trots att många gör samma jobb som de som får lön.
Före detta utnyttjad anställd
_________________________________________________
Svar direkt
Tack för att du tar dig tid att dela med dig av dina erfarenheter. I grunden tror jag att vi är eniga. Vi båda vill ha en arbetsmarknad där reglerna efterlevs – där arbete och erfarenhet lönar sig.
Det är viktigt att förtydliga att kritiken i ledaren handlar om ett mångårigt fokus på lägsta lönerna från facket, som bidrar till de höga trösklar, som gör det svårt för många att komma in på arbetsmarknaden över huvud taget. Arbetarrörelsen har drivit detta sedan åtminstone 2007.
Det vore bättre om de fler fick chansen att komma in på arbetsmarknaden och få en bättre och snabb löneutveckling. Den strategi där facken har valt att satsa större delen av löneökningen på de med lägst lön innebär att de medarbetarna med längre erfarenhet (likt dig) drabbas, då skillnaden mellan den lägsta och högsta lönen inte är så stor.
Personer med längre erfarenhet har dessutom ofta familjeansvar. De behöver också en rimlig löneutveckling för att kunna hantera vardagen. LO:s fokus missgynnar båda grupperna och äventyrar fackens legitimitet bland medlemmarna när arbetslivserfarenhet inte lönar sig.
Georgios Sideras
Ledarskribent