Sedan premiären förra året har trions turné dragit utsålda hus, stående ovationer och lysande recensioner varhelst de klivit upp på scenen. Nu ger de sig ut på ytterligare en vända i november månad. Och turnéplanen är tuff med som mest tolv kvällar på raken för de tre damerna som numera är 79, 80 och 73 år gamla.
Hur laddar ni?
‒Vi hinner knappt, snarare laddar vi under själva showen eftersom det är så fruktansvärt roligt. Förresten, det är väl inget vilohem vi hamnat på!
183 års underhållning, hur har ni burit er åt? Vad är drivkraften?
‒Vårt fantastiska jobb och vår fantastiska publik. Man kan inte ha bättre drivkraft än stående ovationer. Det ger en sådan otrolig kraft.
Men ändå, tolv kvällar på raken, hur håller ni er i form?
‒Själv rör jag mig ganska mycket. Här hemma i Järvsö simmar jag och går ut och går. Jag hade strul med ett knä ett tag och då kunde jag inte göra så mycket, men nu har jag kommit i gång igen, så snart är jag livsfarlig! Men bara att göra showen ger mycket. Det är en ansträngning fast det inte känns som en ansträngning, eftersom det är så roligt.
Hur lyckas du dessutom hålla dig så glad?
‒Jag är också ledsen och arg och förtvivlad ibland, men för det mesta har jag turen att ha ett fantastiskt bra humör. Min mamma sa alltid, om någon påstod att allt gick åt helvete, att "allting går utom nyfödda barn". Och så är det ju. Allting går och det gäller att inte ge upp.
Vad pratar ni om i turnébussen?
‒Det räcker med en bil, det är bara vi tre plus pianisten, gitarristen och så Joffe som håller reda på allt. Jag sitter fram och bakom mig sitter Siw och Ann-Louise och mest pratar vi mat och nya recept. Vi gillar att laga mat alla tre, men Ann-Louise är nog den som är bäst och vi bara suger i oss hennes tips. På turnén blir det restaurangmat men sedan åker vi hem och lagar!
På Kristallengalan häromveckan både fick och delade du ut pris!
‒Ja, det var verkligen jätteroligt båda delarna. Det är fantastiskt kul att vara med i "Bonusfamiljen". Men jag har inte hunnit se mer än ett par avsnitt själv. Men nu ska jag vara ledig i tre dagar och riktigt dyka i serien.
2018 ska fler avsnitt spelas in?
‒Precis. Och sedan ska jag göra en egen turné i Norge också i vår, så programmet är späckat. Tur jag har min manager Joffe som håller reda på datumen.
Det var en del reaktioner på att det svors så mycket i tacktalen på Kristallen - vad tyckte du om saken?
‒Ärligt talat så tycker inte jag heller att det är så kul med svordomar - vi borde vara rädda om vårt vackra språk. Förr sa man "innerligt älskade" nu är det "sjukt älskade". Men å andra sidan: Ibland blir man så överrumplad att man inte kommer på något bättre att säga, som till exempel när man får pris på Kristallengalan. I Hälsingland säger vi ofta "jävlar vad bra" fast vi väl lika gärna kunde säga "fantastiskt bra". Vi menar inget illa, det bara blir så.
Hur kommer det sig att de något äldre kvinnorna håller sig kvar på scenen medan männen tycks gå i pension? Skådespelerskorna Meta Velander och Yvonne Lombard är ju inte heller så jätteunga.
‒Vi har väl lite mer jävlar anamma. Jag minns att när pappa var sjuk då var han verkligen jättesjuk. Men mamma - nej, inte fick hon gå och lägga sig inte!