Det var förra helgen som Mikaela (som egentligen heter något annat) blev slagen till marken och rånad av de rånare som just nu härjar på olika platser i Eskilstuna. Polisen misstänker ett samband mellan flera av rånen och att det kan vara samma gärningspersoner som ligger bakom. Ofta färdas de på moped.
Lördagen den 29 september hade just övergått i söndag och klockan var strax efter 01 på natten mot söndagen den 30 september. Mikaela hade besökt en restaurang i Eskilstuna centrum med vänner och sin sambo. Men eftersom hon skulle arbeta på söndagen bestämde hon sig för att lämna sällskapet före de andra. Vännerna tyckte att hon skulle ta en taxi hem. Men Mikaela som bara hade en kort bit hem tyckte att det var onödigt. Man måste väl tryggt kunna gå hem en så kort sträcka?
Det kunde hon inte. Innan hon hade kommit till sin ytterdörr hade två rånare som färdades på moped fått syn på henne, slagit henne till marken och brutit ett av hennes fingrar för att kunna bända loss den mobiltelefon som Mikaela höll så hårt i sin ena hand.
– Jag tänkte: blir jag våldtagen nu eller blir jag rånad? berättar hon.
Bortsett från att Mikaela föredrog att ta en promenad hem i stället för att ta taxi, så vidtog hon alla tänkbara säkerhetsåtgärder för den korta promenaden, berättar hon.
– Jag ringde min kompis. Och jag gick runt parken. Jag gick medvetet runt parken, ute i ljuset i stället för att gå därinne där det var mörkt, berättar Mikaela.
Hon pratade hela tiden med sin kompis i telefonen under promenaden hem och hon berättade också om den där mopeden som plötsligt började agera märkligt. Den saktade in farten, började köra i sicksack, vände – och började åka mot henne. Vid parkeringsfickorna vid konditori Janeling stannade mopeden och personerna på den började parkera lugnt och stilla.
Mikaela befann sig nu ytterst nära hemmet och funderade på vad hon skulle göra. Skulle hon byta sida och välja trottoaren på andra sidan gatan? Men eftersom hon var så nära verkade det ju löjligt tyckte hon.
– Jag var maximalt två meter från dem. Sen låg jag bara på marken plötsligt. Jag hann inte tänka, jag föll rakt bakåt och dunkande armbågen i marken, berättar hon.
Kompisen som hon pratat med i telefonen hörde allt. Men Mikaela låg bara och tittade på sin hand som kramade mobiltelefonen stenhårt. En av rånarna var också väldigt intresserad av telefonen och bände loss den ur hennes hand så hårt att han bröt av ett av hennes fingrar. Men det kände hon inte då.
Mikaela berättar att hon både var rädd och lugn inne i sin egen bubbla samtidigt. Hon hamnade sittande på marken och var så rädd att hon knöt båda händerna stenhårt. Det gjorde att rånarna trodde att hon hade flera värdeföremål i händerna och bände upp också den andra handen. Men det fanns inget mer där. Hon hade ingen väska med sig och sedan började de gräva i hennes olika fickor. Det var då tankarna började kretsa kring om det var ett rån eller en våldtäkt.
Ur fickorna lyckades de gräva fram nycklar och bankkort. En av rånarna utbrast att de borde gå till bankomaten tillsammans. Inombords skrattade Mikaela åt detta berättar hon: hur dråpligt det skulle se ut om de gick till bankomaten ihop, hon och rånarna. Men något bankomatuttag blev det inte
– Det sista han sa var: "Lova att du inte har mer på dig!", berättar Mikaela.
Och hennes svar:
– Ja jag lovar. Stick nu härifrån och lämna mig ifred!
Då var hon mest förbannad, arg och rånarna klev upp på mopeden och drog i väg mot Sveaplan.
Mikaela själv kastade sig upp och började springa rakt in i den mörka stadsparken för att springa tillbaka till vännerna och sambon på restaurangen. Halvvägs inne i parken mötte hon sin sambo. Då hade kompisen i telefonen ringt både 112 och sambon och berättat vad som hänt.
Anhöriga hjälpte till att köra henne till sjukhuset så det blev ingen ambulanstransport som vi har rapporterat tidigare.
– Jag hade inte känt av fingret tidigare. Sedan upptäckte jag att fingret stod snett, rakt ut, berättar Mikaela.
På sjukhuset blev Mikaela placerad i ett rum, polisen kom dit och hörde henne. Hon blev undersökt och eftersom hon också hade fått en spark i magen kände läkaren också på magen, hon blev röntgad och så småningom gipsades handen.
Hur mår du i dag, ungefär en vecka efteråt?
– Jag har varit öm i hela kroppen, har haft träningsvärk.
Och ditt finger?
– Jag har aldrig brutit något i hela mitt liv, så det känns lite konstigt att när jag väl gör det så är det någon annan som gör det åt mig, säger Mikaela.
Nu har Mikaela vidtagit en massa åtgärder och bland annat bytt körkort och spärrat bankkort och telefon. Inom sig är hon ganska lugn trots allt säger hon.
– Jag blir mest förbannad. Ilsken. Jag gråter inte. Är inte ledsen eller rädd. Jag tar inte rånet särskilt personligt. Rånarna ville bara ha mina grejer, så tänker jag. Men det som är lite surt är att eftersom de hade hjälmar på sig så har jag inget signalement, säger Mikaela.
Har du några råd?
– Gå inte själv om du inte måste. Ring en vän, även om det inte funkade i mitt fall. Och kanske ska man gå en självförsvarskurs. Sedan ska man nog vara försiktig om man är en ung tjej. Ja alla ska nog vara försiktiga egentligen. Vuxna också, och äldre.