– Det är en stor utmaning för framtiden, bekräftar bland andra Susanna Kullman, verksamhetschef i Katrineholms vård- och omsorgsförvaltning.
Enligt Socialstyrelsen lider minst 3 000 sörmlänningar, de flesta äldre, av någon demenssjukdom. Det märks tydligt inom äldreomsorgen. På Katrineholms kommunala boenden är mer än hälften av platserna, 52 procent, en demensplats. I Eskilstuna är siffran drygt 51 procent, i Nyköping lägre: drygt 40 procent. I dessa två kommuner finns även privat demensvård.
Allt pekar på att trenden med allt fler demensdiagnoser håller i sig. Socialstyrelsens prognos pekar på en 30-procentig ökning inom tio år – och en ännu större ökning därefter. Behovet av fler omsorgsplatser och personal väntas bli en hård nöt att knäcka för många kommuner.
När Nyköping till nästa vår bygger ett nytt äldreboende med 72 platser är det anpassat för att kunna ta emot demenssjuka.
– I nuläget är efterfrågan vad gäller demensplatser inte stort, utan det är äldreboenden det är kö till. Det kan variera från år till år så behovet av platser behöver planeras utifrån hur åldersstrukturen ser ut, säger Karin Lindgren, verksamhetschef för kommunens särskilda boenden.
I Eskilstuna köar just nu 23 personer för en demensplats. Väntetiden är uppe i tre månader.
– Prognoserna vi arbetar utifrån ger vid handen att 40–60 nya platser behöver tillkomma varje år fram till 2030, säger Noomi Pettersson, områdeschef i vård- och omsorgsförvaltningens bemanningsenhet.
Katrineholm har eliminerat fjolårets demenskö genom att omvandla flera avdelningar på särskilda boenden till demensboenden. Det arbetet kommer att fortgå parallellt med att äldreomsorgen som helhet byggs ut och gamla boenden rustas.
Susanna Kullman känner ur det perspektivet ingen stor oro för de närmaste åren. Äldreomsorgens behov av kompetensförsörjning är dock skriande i många kommuner.
– Det gäller även inom demensområdet, bedömer Noomi Pettersson.
Kommunerna har en palett med åtgärder för nyrekrytering, och för att kompetenshöja redan anställda med digital fortbildning, resursteam och specialiststöd. I Eskilstuna vässas personal till att bli exempelvis specialistundersköterskor med demensinriktning.
– Vi har även separerat omvårdnad från service i hemtjänsten för att ge dem som arbetar med omvårdnad bättre förutsättningar att utöva sin profession, säger Pettersson.
Förutom att vi lever längre och längre, finns inget entydigt svar på varför demenssjukdomar ökar i snabb takt.
– Det finns fler än 100 olika demenssjukdomar, varav Alzheimers är mest känd och står för ungefär 60 procent av alla diagnoserna, säger Martina Tobola, specialistläkare inom geriatrik vid Mälarsjukhuset.
Demenssjukdomarna delas in i tre huvudgrupper. Alzheimers hör till gruppen "primärdegenerativa sjukdomar", där patientens hjärnceller dör i onormal omfattning. Inom denna grupp finns också frontallobsdemens och Lewykroppsdemens. En annan grupp demenssjukdomar heter vaskular demens och anses orsakad av blodproppar eller blödningar. Den tredje huvudgruppen rör sekundära skador eller sjukdomar. Det gäller exempelvis effekter av långvarig alkoholkonsumtion, alkoholdemens.
– Gemensam faktor är nervcellerna i hjärnan dör, försvinner. Man blir mer och mer beroende av de nervceller som finns kvar, till slut är man som ett litet barn. Gemensamt är också att det inte finns någon behandling. Man kan ge bromsande läkemedel, men de bromsar inte nedbrytningen av cellerna, utan bara symptomen, säger Martina Tobola.
Världshälsoorganisationen beräknar att 50 miljoner människor lider av demenssjukdomar i världen. 2050 beräknas att 140 miljoner människor är dementa.
– Man lever helt enkelt längre och längre. Man vet att det finns riskfaktorer och man kan följa upp markörer, men det är inte bara de som har riskfaktorer som får demens, säger Martina Tobola.
Andra risker som lyfts fram i forskningen är stress och känslor av hopplöshet i medelåldern, till exempel i samband med arbetslöshet. Men något entydigt svar på varför diagnoserna ökar finns inte, förutom att vi lever längre.
– Vilket organ som helst har begränsad livslängd, det gäller hjärnan också, konstaterar Martina Tobola.