Eva-Maria Annerbäck forskar på FOU-centrum i Sörmland inom området barnmisshandel. Det är viljan att göra barnens röst hörd som driver henne. Foto:

Barnmisshandelsforskaren: "Vi måste våga prata om våld"

Sörmland

Det är snart 40 år sedan det blev förbjudet att slå sina barn i Sverige. Ändå visar dagens forskning att många sörmländska barn fortfarande utsatts för våld i hemmet.

– Det har skett en attitydförändring genom åren men problemet är inte borta, säger Eva-Maria Annerbäck, som forskar på FOU-centrum i Sörmland.

Genom att bland annat analysera svaren i ”Liv och hälsa ung”, Landstinget Sörmlands befolkningsundersökning som genomförts i årskurs 7, 9 och år två på gymnasiet, har Eva-Maria Annerbäck kunnat se hur vanligt det är att barn utsätts för våld i hemmet. Mellan 14 och 15 procent av eleverna uppger att de har blivit utsatta någon gång.

– Det innebär att vart sjunde barn har blivit utsatt av sina föräldrar. Men det är bara sju procent av dem som svarar att de har haft kontakt med någon myndighet, så det finns ett stort mörkertal, säger Eva-Maria Annerbäck.

Hon har forskat kring barnmisshandel sedan 2003. Innan dess arbetade Annerbäck inom barn- och ungdomspsykiatrin i Sörmland och det var där som forskningsfrågorna väcktes.

– Man visste för lite om hur stor förekomsten av våld mot barn var och vad konsekvenserna blir när ett barn utsätts. De amerikanska studierna som fanns inom området gick inte att översätta direkt eftersom att Sverige var unikt då med den lag som förbjöd föräldrar att slå sina barn, säger Eva-Maria Annerbäck.

Lagen mot barnaga infördes 1979. Åren efter ökade polisanmälningarna för varje år som gick, samtidigt som undersökningar visade att allt färre blev slagna. Men det var inget som nådde ut internationellt.

– Man läste statistiken rakt av, att anmälningarna blev fler, istället för att analysera hur lagen påverkat attityden och toleransnivån när det gäller våld mot barn. Jag kände att någon måste göra det och tänkte sedan att det nog får bli jag.

Genom sitt arbete på FOU-centrum och anslag från Brottsofferfonden blev det möjligt för Annerbäck att dra igång sin forskning.

Det är viljan att göra barnens röst hörd i samhället som driver henne. Barnperspektivet när det gäller våld i hemmet har nämligen legat efter om en tittar bakåt i tiden, och gör så även idag, enligt Annerbäck.

– Mödravårdscentralen har länge frågat kvinnor om det förekommer våld i hemmet men det görs inte på barnavårdscentralen. Det börjar komma och det är bra. För vi måste våga prata om våld, säger hon och fortsätter:

– Om barnavårdscentralen tidigt ställer frågan om våld förekommer i hemmet så vet vi inte hur många som ger ärliga svar, men att ställa frågan visar att det är möjligt att prata om våld och att det går att prata om på ett allmänt plan. Vad gör man när ungarna är jättejobbiga? Hur gör du?

Det tog Sverige 115 år, efter det att mannen förlorade sin lagliga rätt att slå sin hustru, att införa ett förbud mot att slå barn. Trots det har Sverige alltså legat i framkant jämfört med många andra länder runt om i världen. Det är en sak som är viktig att ha med sig i dag, tycker Annerbäck, när familjer kommer till Sverige med kulturer där våld fortfarande anses vara en del i uppfostran.

– Det går inte att tro att problemet ska gå över på en natt. Vi har ju tagit god tid på oss att ställa om, säger hon och lyfter undersökningar som gjordes på 1990-talet, drygt tio år efter införandet av förbudet. Då svarade störst andel föräldrar att det var fel att slå sitt barn men ändå var det flera som någon gång hade gjort det. För att beteendet satt så djupt rotat.

Målet med Annerbäcks forskning är att öka kunskapen bland vårdpersonal så att skador uppmärksammas men också att övergrepp i barndomen erkänns som ett problem som får konsekvenser ända upp i vuxen ålder.

– Stressen av att ha blivit utsatt sätter spår i kroppen och det gör att man blir mer mottaglig för annat. Det ökar till exempel risken för att hamna i depression och i vissa fall kan det vara orsaken till att man dör i förtid. Det är en folkhälsofråga.

– Vi måste fråga oss inom sjukvården om vi gör rätt saker. Om någon äter för mycket så måste vi fråga om bakgrunden. Vi borde vara mer intresserade av att fråga vad har hänt dig och inte vad är det som är fel på dig?, säger Eva-Maria Annerbäck.

Våld mot barn i backspegeln

1864 blev misshandel straffbart i Sverige och mannen förlorade sin rätt att slå hustrun och tjänstefolket. Men barn omfattades inte av förbudet. I stället ansågs det som ett måste i uppfostran för att det en dag skulle bli folk av barnen. (Inte förrän 1957 kunde föräldrar straffas om skada uppstod på barnet.)

1920 förbjöds all husaga, alltså mot tjänstefolk.

1928 infördes förbud mot aga av läroverksungdomar.

1948 kom FN:s konvention om mänskliga rättigheter men först 1989 kom barnkonventionen.

1958 förbjöds all skolaga.

1979 införs direkt förbud mot barnaga i föräldrabalken. Våld mot barn är sedan dess ett misshandelsbrott.

Källa: Avhandling av forskaren Eva Bergenlöv, Nordic Academic press.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

Forskningbarn och familj misshandel
Relaterat

Mest delat denna vecka