När tonåringen Sebastian Larsson lämnade Eskilstunafotbollen och flyttade till Arsenal var det kanske inte så många som trodde att den tunne mittfältaren skulle bli en av svensk fotbolls mesta landslagsspelare. Nu är han där. Under VM-kvalet såg han oförskämt bra ut efter att ha kommit tillbaka från skada och operation.
Vi träffade Sebastian några dagar innan landslaget samlades och startade mästerskapsuppladdningen på allvar. När snacket om Zlatan Ibrahimovics vara eller inte vara i den svenska VM-truppen sedan länge var över, innan barnens hyllningslåt till sina pappor var släppt och när det inte var bestämt om familjen Larsson skulle flytta hem från England för gott.
Men nu är det som vi berättade härom dagen klart att Sebastian spelar för AIK efter VM.
En avslappnad kille, i shorts och pikétröja, kommer cyklande till Ekängens konstgräs med sina två döttrar. Förutom att träffa oss ska Sebastian berätta om landslaget och svara på frågor under ett pass med sin egen akademis 03- och 04-killar. Framtidens potentiella stjärnor ville veta mycket och Larsson berättade om det stora äventyret som nu väntar. Efter tre EM får Sebastian äntligen spela världens största fotbollsmästerskap.
Ni har ju satt griller i Tyskland förr med bland annat den klassiska upphämtningen från 0–4 till 4–4.
– Ja ... den har vi med oss. Vi har visat att vi kan göra riktigt bra motstånd. Sedan tror jag Tyskland är en nivå till. Men det är inte så att vi går ut till den matchen och tänker oss noll poäng. Samtidigt är det nog den matchen det är minst press på oss och då gäller det att utnyttja det på rätt sätt.
När ni åkte ur EM för två år sedan, trodde du att du skulle få uppleva ett VM då?
– Jag funderade ingenting på nån framtid då. Var bara väldigt besviken på främst vår prestation en timme mot Irland. Det är sånt man inte glömmer, det bär man med sig och är surt att tänka på än i dag. Så är det.
När du är hemma i Eskilstuna, vad gör du förutom att umgås med familjen?
– Umgås med den lite större familjen också nu när man får möjlighet. Även kompisar och vänner, försöka träffa dem. Den här tiden handlar om att bara ta det lugnt rent mentalt. Det är en lång säsong med många matcher. Sen har man fått hålla igång lite också och kört några pass med mig själv för att se till att jag är i fysiskt god form.
Och det är du ...
– Just det fysiska har jag väl aldrig haft några jätteproblem med och jag tycker inte att jag känner mig mindre fysiskt stark om jag ska vara ärlig. Sen är det en annan roll jag spelar i idag. Jag uppskattar det defensiva jobbet mycket mer än vad jag gjorde tidigare i karriären och man använder skallen lite mer. Den enda skadan jag egentligen haft är det där med knät som irriterade mig i ett och ett halvt år. Det påverkade men när jag väl fick ordning på det så har man hittat den riktiga glädjen igen utan några fysiska problem att fundera på så det är skönt.
För oss som, trots stora drömmar, aldrig har fått dra på sig den där landslagströjan, kan du beskriva känslan?
– Jag känner en otrolig stolthet. Klart att det är skillnad på match och match. En träningsmatch som inte betyder så mycket mot ett Italien hemma inför 50 000, det finns vissa nivåer på det. I de där stora matcherna är det en enorm stolthet att få dra på sig tröjan, gå ut och representera sitt land. Det tycker jag fortfarande
Det är lättare att ha en bra stämning och relation till alla när det går bra och det har ju onekligen gått väldigt bra.
Utifrån känns det att stämningen är bra i landslaget. Stämmer det?
– Vi är en väldigt tight grupp som har kul tillsammans. Det är otroligt roligt, det har jag i och för sig alltid tyckt, men det är en grupp om vi pratar nu. Man kommer dit, det är roligt att träffa grabbarna och alla runt omkring. Jag tror alla känner sig delaktiga, det såg man på bilder från Italien. Oavsett om du spelat eller inte var det samma glädje på alla, det är en viktig ingrediens speciellt för oss som vet att vi inte alltid har de elva bästa spelarna på planen, vi måste hitta andra saker, säger Larsson och fortsätter:
– Det är lättare att ha en bra stämning och relation till alla när det går bra och det har ju onekligen gått väldigt bra. Vi har haft en match som varit lite av en plump, Bulgarien borta, annars har det flutit på. Samtidigt är Janne tydlig med vissa saker. Ordning och reda, respekt, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det kanske låter som självklarheter men ibland är det viktigt att trycka på det också och se till att det finns i en grupp för att nå resultat som kanske inte folk har förväntat sig, att slå lite ur underläge och ändå klara av det. Det har vi bevisat att vi ändå har gjort. Det är en härlig grupp, ledare och spelare inkluderat. Jag har varit med så länge, med vissa ledare i tio år. Klart man blir väldigt nära folk.
Blir det aldrig jobbigt att det blir för mycket hausse runt er?
– Nej. Det är också något man lär sig att hantera och vet att man aldrig hamnar i en gråzon, det är alltid svart eller vitt från fans, media och alla. Det är någonting man får lära sig att hantera. Ibland blir du hyllad oförtjänt mycket och ibland blir du sågad oförtjänt mycket. Det är den branschen det är, det berör och intresserar så många. Klarar man inte av den delen är det svårt att vara på den här nivån.
Under VM bor de svenska spelarna ensamma. Tanken är att Sebastians familj kommer på besök till Ryssland för att bland annat se de två inledande matcherna.
– Jag ska få sova över hos dig, säger äldsta dottern Nellie och ler.
Sebastian ler tillbaka.
Yngsta dottern Saga springer runt på gräsmattan intill planen där farfar Svante Larsson leder akademiträningen.
Känslan är att Sebastian hittat hem.
Sveriges nummer 7 verkar vara i harmoni med livet.
I Ryssland får han en central roll och chansen att skriva blågul fotbollshistoria.