21-åringen drömmer om att spela i Euroleague, basketens motsvarighet till fotbollens Champions League.
Redan som 16-åring lämnade Erik Flood moderklubben Eskilstuna Basket och begav sig ut i Europa för att ägna sig åt sporten han älskar.
– Vi hade ett träningsutbyte med en spansk klubb, Unamuno från Bilbao, de kom upp till oss en vecka och sen tvärtom. Efter det blev jag kontaktad av de spanska tränarna som ville ha ner mig till Spanien för att spela med dem. Det slutade med att jag flyttade dit, säger Erik.
Trots att drömmen om proffslivet åtminstone hade inletts var det blandade känslor som fyllde honom den första tiden. Något som inte är så konstigt för en tonåring som ensam flyttat till ett helt nytt land.
– Min spanska var verkligen inte bra när jag åkte ner och det gjorde att jag kände mig väldigt ensam och utanför till en början. Allt var ju på spanska och engelska fungerar inte superbra där nere. Basketmässigt gick det mesta bra men efter träningen åkte alla hem till sina familjer. Jag däremot hade ingen att åka hem till.
– Med tiden så vande jag mig vid det och fick också allt fler vänner. Klubben gjorde också allt för att jag skulle trivas och höll ständigt koll på att jag mådde bra.
Under tiden i Spanien blev det mest spel med Bilbaoklubbens U19-lag med även ett par chanser med a-laget innan det bar hem till Sverige och Eskilstuna igen.
– Jag ville gå klart gymnasiet och spelade två säsonger i EB. Men jag kände ganska snabbt att jag ville ut i Europa igen, jag hade ju fått smak på det livet.
Och så blev det. Så fort studenten var avklarad blev Limburg i tyska fjärdedivisionen nästa anhalt.
– Den gången kände jag mig mer bekväm med proffslivet. Till skillnad från Spanien var det otroligt mycket enklare, dels på grund av vår amerikanska coach men även fler engelsktalande spelare. Jag spenderade en säsong där och fick ganska mycket med speltid.
Hur är standarden på den tyska basketen?
– Väldigt hög och deras högstaliga är oerhört bra. Jag skulle säga att Svenska Basketligan ligger i nivå med den tyska tredjedivisionen ungefär.
Efter åtta månader lämnade Erik Tyskland och återvände hem till Eskilstuna på nytt över sommaren. Klockan började dock ticka och i slutet av augusti stod han fortfarande utan klubb.
– Just augusti är den månad då alla lag brukar ha värvat färdigt så jag hann bli lite nervös. Men så en söndagkväll fick jag ett samtal från min agent som hade en klubb på gång. När han nämnde Irland blev jag direkt tveksam, jag visste ingenting om deras liga. Men jag bestämde mig till slut för att skriva på.
– Underskriften skickades in under tisdagen och under onsdagskvällen hade jag flugit över och skulle göra min första träning. Allt gick så fort och den träningen var väl inte min bästa efter en flygresa med trångt benutrymme...
Över sommaren är Erik hemma i Eskilstuna. Då spenderar han flera timmar dagligen i bollhuset vid Årby.
Klubben var Killorglin och ligger i staden med samma namn på den irländska sydvästkusten. Laget håller till i landets högstaliga och med en befolkning på endast 2 500 blev Erik en stor stjärna bland invånarna.
– Gick jag på stan kom det alltid fram personer och ville snacka basket. Efter matcher var det alltid autografer och bilder som skulle tas. Man blev oundvikligen en kändis i byn.
Säsongen gick dock inte riktigt som Killorglin och Erik hoppats. Trots ligans kanske allra bästa lag var laget placerat på en åttondeplats när coronaviruset slog till och avbröt säsongen.
– Vi var väldigt besvikna och det skulle ha gått så mycket bättre enligt oss själva. Men sån är idrotten, ibland upp och ibland ner.
För Erik själv gick det bra och han spelade flest matcher, 20, av samtliga Killorglinspelare. Men när säsongen ställdes in åkte han hem till Sverige och Eskilstuna. Och frågan är om inte Irlandäventyret är över.
– De vill ha kvar mig i klubben men själv är jag osäker. Jag känner mig redo för nästa äventyr. Men vart vet jag inte, vi får se.
Eskilstuna Basket skulle nog inte tacka nej?
– Nja, (skratt) de får nog vänta ett tag till.
Även övriga basketsverige får klara sig utan 21-åringen en bra stund till.
– I Sverige är det tyvärr väldigt svårt att få betalt som svensk spelare. Pengarna finns utomlands. Dessutom uppskattar jag varje gång jag kommer till ett nytt land, det är kul att få se sig om i världen. Drömmen är att spela i Euroleague där de bästa klubblagen från Europa deltar.