1981 gjorde IFK Eskilstuna under ledning av demontränaren Lennart "Liston" Söderberg en kanonsäsong.

Laget vann serien i stor stil – men fick inte gå upp direkt.

Anledningen var att högsta serien skulle bantas från fjorton till tolv lag året efter. Det gjorde att segrarna i division 2, som det hette då och bestod av två serier, tvingades till kval mot elvan och tolvan i Allsvenskan.

Artikelbild

| Bobban Andersson blev 1981 vald till Södermanlands bästa fotbollsspelare – och han var dessutom en av de absolut bästa i Sverige i handboll.

Vilket för övrigt är enda gången seriesegrare inte gått upp direkt på herrsidan.

– Just det minns jag väl. Det var så klart en stor besvikelse att ta hem serien men ändå tvingas till kvalspel, berättar Bobban Andersson.

För IFK:s del började kvalet borta i Kalmar.

En match som slutade 2–0 till hemmalaget som därmed kopplade ett grepp om den allsvenska platsen.

Artikelbild

Handbolls- och fotbollsstjärnan Bobban Andersson var med i IFK Eskilstunas lag som kvalade till Allsvenskan 1981. Dessutom spelade Bobban två matcher på högsta nivå efter varandra den söndagen.

– Jag minns framför allt från det mötet att jag hade en nick i insidan av stolpen som studsade ut igen bakom deras målvakt. Hade det blivit mål där hade läget för oss varit ännu bättre inför returen hemma eftersom bortamål betyder så mycket, säger Bobban.

Den 25 oktober 1981 hade 8 556 åskådare bänkat sig på Tunavallen.

Artikelbild

De fick se ett IFK som kom ut och dominerade fullständigt. I paus var Kalmars ledning upphämtad efter mål av Stefan Jonsson och Tim Jordan.

– Vi gjorde en enormt bra match och vi hade dessutom ett ribbskott i andra halvlek innan deras förödande 2–1-mål kom, säger Bobban.

Artikelbild

Med sju minuter kvar förstördes IFK:s chanser mer eller mindre.

För i och med Kalmars reducering var Eskilstunalaget tvungna att göra två mål till för att gå upp.

– Vi forcerade som sjutton på slutet och vi hade ju inget annat val än att chansa. Att de gjorde 2–2 mot slutet spelade liksom ingen roll eftersom vi var tvingade att ösa på framåt så gott det gick.

Kan du känna besvikelse fortfarande över att ni inte gick upp?

– Ha, ha ... nej, det är inget jag tänker på. Den stora besvikelsen var nog hela tiden att vi inte fick gå upp trots att vi vann serien. Det kändes orättvist då eftersom det var första (och enda) gången det hände.

En häftig poäng kvaldagen den 25 oktober 1981 var för övrigt att Bobban inte matchat klart i och med förlusten mot Kalmar FF.

En timme efter att kvalet på Tunavallen var färdigspelat var Bobban på nytt ombytt och klar.

Det vankades nämligen match i handboll i Sporthallen mellan Guif och Västra Frölunda.

Ett möte som dominerades av en viss Bobban Andersson. Han var på den tiden en av IFK Eskilstunas absolut bästa spelare. Samtidigt som han var storstjärna i Guif och landslagsman i handboll.

Guif vann med 22–21 och Bobban vräkte in sju mål i det som beskrevs i Eskilstuna-Kuriren som en skrällseger.

– Ärligt talat minns jag inte alls mycket av handbollsmatchen och jag har inget minne av att de båda matcherna gick så tätt efter varandra, säger Bobban med ett skratt.

I tidningen sa dock Bobban så här till reportern Roger Stark efter Guifmatchen:

– Min jobbigaste dag som idrottsman. Men kanske ändå en av mina roligaste trots att vi förlorade fotbollskvalet.

Hur orkade du spela två så stora matcher efter varandra?

– Dels var jag förskonad från skador och dels var jag väldigt vältränad. Det är väl förklaringen.

Nu är det dags för nytt fotbollskval i Eskilstuna. Vad tror du det betyder för stan om AFC går upp?

– Även om jag inte följer fotbollen så noga nu för tiden så tror jag att det skulle gynna stan positivt. Intresse finns publikt sett och kommer stora allsvenska lag hit igen blir det säkert mycket folk på läktarna. Jag hoppas de klarar av kvalet. Det skulle vara bra för alla i Eskilstuna.