Säsongen 2016-2017 spelade Eskilstuna BTK:s damer i division 2. Nu, tre säsonger senare är laget redo att för första gången någonsin träda in i bordtennisens finrum, Pingisligan. Eskilstunatjejen Selma Zetterling är den enda i laget som har varit med på hela resan, från tvåan till eliten.
– Det har gått snabbt upp till toppen. Anledningen till det anser jag är att alla spelare har för varje år höjt sitt spel och utvecklats hela tiden. Ju högre upp vi kom desto mer fler träningstimmar lade vi spelare ner, säger Selma.
Tre serieklättringar på lika många år för damlaget imponerar, även om platsen till Pingisligan blev något av en fribiljett. I våras var det tänkt att EBTK (efter en tredjeplats i Superettan) skulle kvala mot Spårvägen som dock valde att dra sig ur och Eskilstunalaget fick därmed en gratisplats till högsta serien.
– Det var lite blandade känslor. Jag är glad över att vi fick platsen samtidigt som det hade varit kul att få möta ett starkt Spårvägen och ge dem en match.
Med sina blott 16 år ska Selma nu tillsammans med Sannamarie Bölenius från Stockholm och Malin Nilsson från Örebro försöka skrälla bland pingiseliten.
– Det kommer bli väldigt tufft för oss men vi går in i varje match för att vinna, det är inget snack. Om allt stämmer för oss är jag övertygad om att vi kan pressa alla lag. Vi har också en stark gemenskap och lite en för alla, alla för en och har väldigt kul ihop.
Premiärmotståndet i helgen är dock inte vilka som helst när både Eslöv (lördag) och Halmstad (söndag) står på menyn.
– Eslöv är ju ett av Sveriges bästa lag och har vunnit flera SM-guld. Men även Halmstad har ett vasst lag med många duktiga spelare så det blir en tuff utmaning för oss direkt, säger Selma och fortsätter:
– Det känns både roligt och spännande att köra igång, inte minst för att det blir en hel del nytt för oss. Pingisligan skiljer sig en del från Superettan.
Vad skiljer?– Självklart är nivån på spelarna en helt annan nu men också själva upplägget kring matcherna. I Pingisligan kör man bara en match om dagen istället för två.
Men någon gemensam träning för tjejerna är det inte tal om.
– Nej, vi bor ju och tränar på varsitt håll. Vi träffas först när det är dags för match.
Hur är det att spela med personer som man inte kan träna med?– Det är såklart lite speciellt men det är ingen ovanlighet bland elitlagen som till exempel har många utländska spelare. Det blir ju samma sak för dem.