Leif, som växte upp i Jönåker och spelade fotboll i gärdsgårdsserien som alla andra på orten, byggde upp sin grundfysik med att testa på lite av varje. Han har genom åren hållit på med löpning men det var först på senare dagar som han fastnade för cykeln och alla dessa mil.
– Jag och min fru har två döttrar och när den äldsta skulle gifta sig så sa jag till den blivande mågen, "för att du ska bli godkänd i familjen så måste du springa ett maratonlopp", säger Leif.
Sagt och gjort. Efter loppet fick Leif en motprestation – att hänga med på Vätternrundan.
– Ja, det var så det började. Sedan har jag fortsatt cykla och löpningen har kommit i skymundan. Jag får väl tillägga att de fortfarande är gifta, säger Leif och skrattar.
Första Vätternrundan gjorde han i början på 90-talet och har därefter varit flitig i startfältet.
Han har cyklat tävlingen med sina döttrar, med barnbarnet Anton samt med Eskilstuna-Kurirens tidigare reporter och krönikör Lasse Stenbäck av alla personer.
– Det var jag och dottern Karin som lockade med Lasse som då jobbade på Folket. Han skrev följande om sitt deltagande:
"Det är det absolut värsta jag gjort i mitt liv. Under de sista milen var det inte klokt. Jag är alldeles rödögd och det känns som jag har krökat i fem dagar. Men jag klarade det i varje fall".
– Han cyklade i Celtics grönvita fotbollströja och höll låda hela vägen men när det var drygt två mil kvar, i Medevi Brunn, då var han riktigt trött. Men då fanns det lite massage att få på plats och till slut kom vi i mål.
I år lär inte Lasse följa med, men det gör däremot två barnbarn. Anton, som tidigare varit med, och Oscar och äventyret väntas bli ännu roligare.
– Det är egentligen inte Vätternrundan i sig som är tjusningen i min ålder. Jag är 76 och då är det bara en tillfredställese att kunna hålla sig i god form och att få vara frisk. Och att det sedan mynnar ut i Vätterrundan är bara extra kul, säger Leif och fortsätter:
– Jag har väl alltid hållit igång på olika sätt genom åren och då har det inte funnits någon anledning att sluta.
Med andra ord tränar Leif året om.
På hösten hoppar han upp på sin spinningcykel som står på balkongen eller tar klivet upp på löpbandet som står bredvid.
– På våren blir det allt mer cykel på vägarna och då blir det en tur varannan dag. I dagarna var jag ute på den nya cykelbanan ut mot Sundbyholm. Det är lite dålig sikt i Hammarbykorset men den är underbart fin och jag håller nog med de flesta att avslutningen är lite konstig – den mynnar ut i ingenting.
Arrangörerna har en målsättning att de tävlande ska ha kört 100 mil och då ligger Leif bra till som siktar på en tid runt 13 timmar.
– Jag har nog 200 mil plus en hel säsong på spinningcykel. Tanken är att vi stannar till på alla nio depåerna och lägger säkert en och en halvtimme bara på att rasta. För utgångsläget är att göra det tillsammans. Men mycket kan hända på vägen som att man blir sjuk, kör omkull eller skadar sig.
På frågan om det blir ett lopp nästa år också kommer svaret snabbt.
– Jag har sagt varje år att det inte blir något mer lopp. Om inte någon annan kommer med ett bra förslag, för jag har ju fler barnbarn, säger han och skrattar.