Fyra långa år har gått.
Men nu är Sverige på nytt med i ett stort fotbollsmästerskap på herrsidan.
Under fredagen drar EM i Frankrike igång och den närmaste månaden väntar en tack- och avskedsshow för flera av de svenska stjärnorna.
EM blir på något sätt kulmen för Zlatangenerationen.
För även om den störste kanske fortsätter något år till är det andra som bestämt sig för att tacka för sig efter turneringen.
Det ska bli väldigt spännande att se om förbundskapten Erik Hamrén får sätta punkt på ett någorlunda värdigt sätt.
Med det menar jag att det minst måste bli åttondelsfinal för att slippa fiaskostämpeln.
Och det borde Sverige klara.
Eftersom merparten av grupptreorna går vidare kan vi utgå ifrån att Sverige tar sig till nästa runda om laget slår Irland på måndag.
Det är nyckelmatchen som inte får förloras.
Vad talar då för att Sverige rent av gör succé?
Ja, Zlatan förstås.
Det kan vara hans sista stora landslagsuppträdande – om han inte bestämmer sig för att köra vidare över VM om två år.
Sedan tror jag det faktum att flera slutar i blågult efter EM kan bidra till ett lyft.
Andreas Isaksson och Kim Källström har definitivt sagt att det är över om fyra veckor.
De vill förstås runda av på bästa sätt.
Sedan gillar jag touchen av nytt och fräscht som finns i truppen.
John Guidetti bara älskar jag. Sedan är lirare som Victor Nilsson Lindelöf, Oscar Hiljemark och Oscar Lewicki framtiden med stort F.
Det kan bli en kul tid.
I förhoppningsvis i skön sommarvärme tycker jag vi är värda att få jubla över svenska mål hemma i tv-sofforna och på sportbarer.
Det har gått många år sedan vi hade ett riktigt roligt mästerskap med svenska ögon sett.
Inför EM-starten under fredagskvällen har jag dessvärre en del konstiga känslor i kroppen också.
Jag hoppas verkligen att vi får en månad där fotbollen regerar – och inte galningarna med vapen och bomber.
Med det menar jag förstås obehaget som hela tiden finns där för vad som kan hända.
Var ska terroristerna försöka slå till?
På något sätt lär de säkert ha planer för hur de ska kunna förstöra den europeiska festen.
Nu hoppas jag bara säkerheten räcker till.
Och ska något land vara redo nu för att klara dessa hot borde det vara Frankrike.
Jag inbillar mig i alla fall det.
Men nog om det.
Vi får helt enkelt försöka tro att glädjen vinner och att vi får se maffiga prestationer på fotbollsplanerna.
Vem får då lyfta bucklan mot skyn efter finalen den 10 juli?
Ja, jag blir inte ett dugg förvånad om det blir Tyskland.
De har en enorm förmåga att lyckas när det gäller.
Därför säger jag Tyskland.
Till sist: Jag håller en extra tumme för Island i grupp F. Svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck kan säkert leda den lilla skrällnationen till en åttondelsfinal och väl där kan som den gamla klyschan säger allt hända.