Storförlust i den avgörande kval-semifinalen och drömmen om allsvenskt spel gick upp i rök. Skulle det även vara slutet för 33-åriga Moa Hjalmarsson, med tolv säsonger i ryggsäcken?
– Just nu är jag tom på ord och har svårt att sätta ord på vad jag känner. Jag får låta det här sjunka in och sedan får klubben och jag sätta oss ner och diskutera kommande säsong. Men det är klart jag vill spela. Jag brinner för det här, säger Moa Hjalmarsson och fortsätter:
– Jag är tacksam över att ha kommit tillbaka i spel och att Guif fortfarande vill ha mig. Sedan är det stort för mig att min nyfödda dotter får vara med och uppleva det här, det betyder jättemycket.
Moa Hjalmarsson är rutinerad i sammanhanget men har svårt att svara på vad det var som gjorde att Guif inte kom upp i en godkänd nivå – i säsongens viktigaste match.
– Det är svårt att säga, just nu är jag bara så himla besviken över att vi gör den här insatsen, jag hade förväntat mig mycket mer av oss som lag. Det känns som att vi vill för mycket och lämnar över ansvaret till varandra.
Har det känts nervöst på träningarna inför matchen?
– Jag själv är alltid nervös, men det har jag varit i alla år så det är ett gott tecken. Men för resten av laget har jag inte känt av någonting som tyder på att vi skulle prestera som vi gjorde. Träningarna har varit bra och vi har känts redo.
Hur stort misslyckande är det här?
– Jag vet inte riktigt, just nu känner jag bara att det är extremt tråkigt, avslutar Moa Hjalmarsson.