Idén om att snöra på sig handbollsskorna igen föddes för snart tio år sedan när några mammor följde barnens träning från sidan. Efter ett positivt samtal med Guif drog Theresia Lundin och två andra entusiaster i gång ett motionslag i klubbens regi som sedan dess lirar handboll en timme i veckan.
– Vi har kört i ganska många år nu och vi kräver inte så mycket. Det vi behöver är en tid, en tagg så att vi kommer in i hallen och sedan sköter vi själva resten, säger Theresia Lundin som egentligen slutade med handbollen i gymnasieåren.
– Det var faktiskt då jag tyckte det var som roligast med handboll, att spela för att det är kul. Men det var då det blev elit med ett A- och ett B-lag och det var inte min grej. Jag blir faktiskt så trött på allt snack om elit hit och dit. Vi som inte tillhör eliten men bara vill spela för att ha kul måste ju också få en chans att få fortsätta. Även om man kanske inte har samma kroppsliga möjligheter nu är det som att vara tillbaka i tiden när man är på plats. Det är nästan som att bli ung på nytt.
Guif har även ett motionslag på herrsidan men det är på damsidan de nu har stött på ett problem.
Det saknas spelare.
– Vi har varit som max 20 aktiva i hallen men det var ett tag sedan nu.
– Det är många som vill spela men ibland får man inte ihop tiden. Det är alltid så att det är någon som jobbar kväll eller inte kan vara med. Därför skulle vi vara så tacksamma om fler visste om att det finns ett motionslag för damer som ses en gång i veckan och som bara vill ha kul, säger Tessan som hon kallas i gänget.
Motionslaget – som innehåller åldrarna 17 till 50 år – har allt ifrån nybörjare till de som testat på spel i ett A-lag. Det enda kravet nu är att du vill spela handboll.
– Vi värmer upp, vi lirar lite på skoj. Så mitt råd är: häng på.
Vad betyder den här timmen i veckan för dig?
– Det är glädje, gemenskap och gamla minnen. Det är helt fantastiskt.
Drömmen för Tessan, som är länken mellan Guif och motionslaget, ser ut på följande sätt:
– Att vi har ett antal på runt 15-20 personer som alltid är på plats. Och att vi under två, tre gånger per termin kan anordna någon match mot Strängnäs eller något annat lag i närheten där alla har samma inställning, att det inte handlar om vinna eller försvinna. Bara man får springa och kasta boll.