Rasmus Bergstedt fastnade för golfen redan som liten då han tillbringade hela sin fritid på Torshälla GK. Nu är han juniortränare hos Kvicksunds GK, något Rasmus gör parallellt med sin roll som träslöjdslärare. En perfekt kombination för honom eftersom skoljobbet gör det möjligt att vara ledig hela sommaren och bara ägna sig åt golfen.

Rasmus säger att han lever drömmen han haft.

– Jag var inne i byggsvängen och industrin, bland annat var jag i Spanien och byggde lite. Sedan hittade jag skolan och att lära ut, då bara: "Jag är fast, jag har hittat mitt". Jag stormtrivs både här på golfklubben och i skolan. Det är riktigt kul.

Det märks. När vi träffar Rasmus berättar han med stor entusiasm om sitt driv.

– Jag växte upp på golfbanan, det var min fritidsgård. Det är så otroligt bra och du får så mycket. Du måste bete dig bland vuxna, du behöver bete dig på banan och du behöver vett och etikett. Det tar du med dig resten av livet. 

När skolveckan hölls nyligen slogs det totalt 75 000 (!) bollar på Kvicksunds GK. En mäktig siffra och ett bra sätt att locka unga till sporten. Rasmus Bergstedt bjuder på en historia om motsvarande vecka förra året.

– När det var fredag åkte jag hem vid sex-sju på kvällen. Då mötte jag 14 tjejer som kom gående. "Får vi låna klubbor? Nu vill vi köra". Så jag stannade bilen och ut med klubborna, säger Rasmus och skrattar.

– Och sedan stod de här och slog och slog. Jag blev jättetaggad och det är det där man brinner för, att få ut alla till golfen så de kan få den uppväxten jag fick. 

Rasmus tystnar och fortsätter sedan.

– Man lärde sig att prata med pensionärer och att gå runt med pensionärer var de absolut roligaste rundorna att spela. De sa ju alltid när jag puttade att "nu har du käkat lite för mycket gröt". Då gick bollen för långt. Gick den för kort sa de "nu har du käkat för lite gröt". 

Rasmus Bergstedt skrattar innan han säger att nyckeln till att locka fler utövare är tillgängligheten.

– Det ska vara lätt. Många tycker det är roligt och får den där golffebern om de väl kommer i gång. Om vi kollar på mig när jag var liten åkte jag till Torshälla GK på morgonen vid 09.00 och sedan spelade vi golf till klockan nio på kvällen. Vi kunde gå ut på banan närsomhelst. Vi behövde inte boka tid, det går inte där i dagsläget. När jag kollar på Torshälla och andra banor ser vi ungdomarna stå på rangen och träna, träna, träna ... Det är viktigt att komma ut på banan och spela riktig golf, det får dem att stanna längre.

Rasmus Bergstedt har hittat hem. Kombinationen mellan lärarjobbet i skolan och golfen är en dröm för honom.

Foto: Krister Rubensson

Likt många andra inom idrottens värld jobbar Rasmus ideellt. Däremot betalar klubben för PGA-utbildningen som han går och som kostar omkring 120 000 kronor. 

Sin lön får han från lärarjobbet på anpassad grundskola (Djurgården och Årby). Där går elever med bland annat grov autism. 

– De eleverna har svårt att komma in i en sport, men kommer de bara till rätt ställe är de fullt fungerande. Så jag skulle vilja locka hit dem och se om de tycker det är kul. Jag kollade på en kille på Youtube som har autism, spelar golf och tycker det är jätteroligt. 

– Vi har också fotbollsgolf här så de personerna som inte klarar av att svinga kan köra det i stället. Jag binder ihop lärarjobbet med mitt golftränande för det är så mycket motoriskt i båda. Håller du för långt in på hammaren kan du spika så mycket du vill och spiken går knappt neråt, men håller du här ute behöver du knappt slå till spiken. Jag tar med mig allt därifrån hit och tvärtom, säger Rasmus.

En annan sak han vill få in mer av är huvudet.

– Golfen är inte bara motorisk. Du ska träffa bollen, slå långt och rakt. Men det är också det mentala, att du har en putt som är en sån här bit ..., säger Rasmus och måttar upp drygt en meter med sina händer. 

– Du sätter alltid putten på puttinggreen, men när du kommer till banan börjar du skaka och då missar du. Hur får du bort det? Jag mediterar en hel del, i alla fall en timme om dagen. Då hittar jag ett lugn i hjärnan.

Andas rätt är en annan sak.

– Då kan jag slå den där putten så mycket lättare. Det vill jag lära ut till mina elever.

Rasmus berättar om en händelse som inträffade när han var idrottslärare, för förskoleklass till trean, på Gökstensskolan där han körde en kort stunds meditation inför varje lektion. Något som, enligt honom, uppskattades.

– När hinderbanan var uppsatt la jag mig på golvet och andades när mina elever kom in i salen. Då såg de att "där ligger Rasmus och kör andningsövningar". Alla la sina grejer på läktaren och sprang ner och la sig bredvid mig. När det sedan var tyst och jag bara hörde alla andas ställde jag mig upp och sen körde vi en genomgång. Då var alla väldigt lugna och ingen sprang och hoppade på någonting. Jag kunde vara helt själv, utan någon resurs, med mina 30 elever. Det var riktigt coolt. De som var mest vilda fick jag att sitta stilla och andas.