Det var i 69:e minuten av lördagens Elitettanmatch som olyckan var framme. Sekunder efter en, till synes, vanlig duell lĂ„g Wilma Ăhman ner pĂ„ konstgrĂ€set och skrek ut sina smĂ€rtor.
â Jag tror att jag inte uppfattar att spelaren kommer och sĂ„ springer jag in med rakt utstrĂ€ckta fingrar rĂ€tt in i motstĂ„ndaren sĂ„ dĂ„ vek de sig, sĂ€ger Wilma.
Domaren vinkade in bĂ€nken direkt och nĂ€r fysioterapeuten Molly Gustafsson kom fram till Ăhman gjorde Gustafsson tecknet för byte. Vid sidan av planen, framför ena lĂ„ngsidan, blev hon sittandes ett tag innan hon sakta kom gĂ„ende mot bĂ€nken med lindad hand.
Trots skadan stannade hon till slutsignalen.
â Jag ville Ă€ndĂ„ se klart matchen, tacka av publiken och hurra med laget. Sen Ă„kte jag ganska snabbt.
â Just nu sitter jag pĂ„ akuten och Ă€r lite ovetandes Ă€n men det kanske Ă€r lite illavarslande med fingrarna. Det var inte riktigt det man planerat för, inte efter vinst. DĂ„ vill man hem och fira lite.
Minst tvÄ Àr skadade men hur illa vet alltsÄ inte Wilma som fortfarande har ont.
â Jag tycker att det Ă€r lite obehagligt sĂ„ jag har inte kollat sjĂ€lv Ă€n. Det gjorde ont men det Ă€r mycket dĂ€rifrĂ„n skriken kommer ocksĂ„, nĂ€r man kĂ€nner att nĂ„got Ă€r fel sĂ„ fĂ„r jag lite panik. Det var lite knak och lite popp sĂ„ jag vet inte om de Ă€r ur led eller brutna, sĂ€ger Wilma Ăhman.