I stället fick hon en hel del utmaningar när hon gick på en spontan fågelsafari.
‒Det var något som glittrade till i turkos nyans på en liten gren som hängde ut över ån.
Lena Grandien har sett kungsfiskaren förut men då bara i Grekland där hon länge var bosatt.
‒Jag har aldrig sett den i Sverige och att då få se en på nära håll och mitt inne i staden, det var helt fantastiskt.
Lena joggade hem och hämtade kameran med det korta teleobjektivet och skyndade sig tillbaka till den lilla holmen i Stadsparkens östra del.
Jodå, hon hade turen med sig, fågeln var kvar. Men den visade sig snart väldigt ovillig att medverka som ett fotoobjekt.
För var gång som Lena kom bara aningen lite för nära så retirerade fågeln och flög undan.
Till sist fick Lena helt byta taktik.
‒Jag vet inte riktigt vad folk tänkte om mig när jag smög omkring i buskarna, men till sist fick jag helt enkelt sätta mig ned på en punkt och hoppas på att fågeln skulle komma till mig.
Det gjorde den nu så småningom och ett par bilder lyckades Lena knäppa som trots motljuset ändå förmedlar en del av den magi som kungsfiskaren har inbyggt i sitt väsen.
Det hela utspelade sig i början av förra veckan, och Lena har trots att hon gått tillbaka flera gånger inte sett fågeln fler gånger.