Under hela den damallsvenska vårsäsongen var Eskilstuna Uniteds stora problem målskyttet.
På tre hemmamatcher – mot Rosengård, Växjö och Kif Örebro – gick Eskilstunalaget mållösa och på bortaplan mäktade klubben med endast två mål (ena mot Göteborg och det andra mot Limhamn Bunkeflo).
Men i första matchen efter VM-uppehållet – mot stjärnspäckade Linköping med landslagsstjärnorna Nilla Fischer, Lina Hurtig Mimmi Larsson och Stina Blackstenius (på bänken) – fick Eskilstuna United en efterlängtad islossning.
Efter 30 minuters spel (och totalt 300 mållösa minuter på hemmaplan) nådde Tia Hälinen fram på Loreta Kullashis inspel från vänsterkanten och stötte in ledningsmålet.
– Det var så skönt att få göra första målet på hemmaplan. Det känns som att lite press lämnat en nu och det var viktigt att kunna göra första målet i den här matchen, så att vi kunde arbeta från det, säger Tia Hälinen.
Och bara sju minuter senare avslutade Fanny Andersson en kontring hämtad ur skolboken med att chippa in 2–0-målet, åter assisterad av Kullashi.
– Det är en sådan enorm glädje. Vi har gjort två mål på hela säsongen och så gör vi två mål på sju minuter i en och samma match, så man är glad över både tre poäng och de två målen, säger lagkaptenen Petra Johansson.
Har det bristande målskyttet påverkat er?– Man skulle vilja säga nej, men då ljuger jag nog. För även om man inte vill tänka på det, så gör man det. Idrott handlar mycket om det mentala, så det har absolut spelat in.
Och även om Linköping gjorde en blek första halvlek tog topplaget över spelet mer och mer i halvlek nummer två, men kom aldrig närmare än en stolpträff och en boll som dansade på mållinjen efter en hörna.
I stället kunde United inkassera säsongens första hemmaseger inför säsongens bästa publiksiffra, 2 379 personer (United hade så kallad "frivillig entré").
– Det gör det extra kul. Linköping har många landslagsspelare och många enskilt skickliga spelare, men vi var det bättre laget, säger Petra Johansson.
Led Linköping av någon VM-baksmälla?– Man kan vända och vrida på det hur man vill, men vi vände det till något positivt. Att de inte fått vila så mycket, fått vara med om många intryck i livet senaste dagarna som hyllningar, firande och så vidare. Så det är nog ganska tufft mentalt att komma tillbaka till damallsvenskan. Tunavallen är inte lika "fancy" som VM i Frankrike, så det blev väl som en slags baksmälla.