I mitten av juli vankas det friidrottsfest i Eskilstuna.
Junior-EM är ett gigantiskt evenemang som lockar mängder av tävlande, tränare – och som kräver en uppsjö av funktionärer.
Eller eldsjälar om du så vill.
En av dessa är Åsa Ekholm. Tidigare fotbollsspelare i Tunafors och innebandyspelare i Torshälla.
– Jag höll på mycket med friidrott när jag var yngre. Jag ägnade mig åt mångkamp och var med på Ungdoms-SM bland annat. En jag tävlade en hel del mot var Erica Johansson (tidigare längdhoppsstjärna i landslaget), berättar Åsa.
Numera handlar friidrotten för hennes del om att hjälpa till i föreningen Råby Rekarne på olika sätt – och att skjutsa sin dotter Mathilda som är en stor talang inom häcklöpningen till träningar och tävlingar.
När JEM avgörs ska Åsa vara en av tre speakers under tävlingens fyra dagar.
Teamet har tränat tillsammans under kvalet till lag-SM som avgjordes på Ekängen för en tid sedan.
Och även om Åsa är lite pirrig inför uppgiften känner hon sig redo.
– Jag ska jobba med proffs och det känns betryggande och vi har en oerhört skicklig "regissör" i Janne Åkerblom som lotsar mig och de andra till hur vi ska arbeta, säger Åsa och fortsätter:
– Jag är ofta speaker vid småtävlingar så att snacka i mikrofon är inget nytt. Det gör jag för övrigt även en hel del i mitt jobb.
Åsa Ekholm är sedan 2009 rektor vid skolan British Junior.
En friskola som på sex år gått från att ha 320 elever vid starten till 750 i dag.
– Det var en del som undrade vad jag tänkte på när jag bytte den kommunala tryggheten till en friskola. Men jag vet i dag att jag tog rätt beslut och jag älskar verkligen mitt jobb, säger Åsa som tidigare jobbat som bland annat SO-lärare.
Vad är skillnaden mellan att jobba på en friskola och en kommunal skola?
– Det är närmare till beslut bland annat och jag är stolt över vad vi byggt upp och hur långt vi redan kommit under de sex år som skolan funnits. Men självklart behöver även British Juniors fortsätta att utvecklas.
Åsa spelade efter att hon slutat med friidrotten både fotboll och innebandy i ganska många år.
När det gäller innebandyn var hon med i Torshälla i näst högsta serien.
Det här är mindre än tio år sedan och då var sporten het på damsidan i Eskilstuna.
I dag är det annorlunda och nu finns inte ett enda damlag i stan.
– Jättetråkigt så klart och jag tror det beror på att det slarvats för mycket med återväxten i många år. Redan på min tid hade vi bara ett lag med spelare underifrån och det håller förstås inte.
För den som ser Åsa på bilderna i reportaget och tycker sig känna igen hennes ansikte från Guifmatcher i Sporthallen har helt rätt.
Åsa – och hennes mamma – är kända profiler i biljettluckan strax innanför entrén.
– ...ha, ha ... ja den luckan har jag suttit många gånger i. Jag gjorde mina första pass som 19-åring och nu har jag hållit på i 22 år. Förhoppningsvis får jag följa med och sälja biljetter även i den nya arenan också.
Utöver ett brinnande intresse för idrott är Åsa även mycket intresserad av livsåskådningsfrågor.
Detta utan att vara det minsta religiös.
– Jag tycker det är intressant och religion borde ju handla om att man ska vårda och ta hand om varandra. Alla religioner verka ju också säga att det handlar om det. Ändå är det hela tiden så mycket våld och dödande som görs i någon religions namn. Det är både intressant och samtidigt väldigt obehagligt hur det har blivit. Jag tror livet egentligen handlar om sunt förnuft, att man behandlar människor som man själv vill bli behandlad. Sedan tror jag inte en sekund på att man blir återfödd eller så men det handlar ändå om att man ska göra gott och inte ont, säger Åsa.