OS-guld och världsrekord: "Drömt om det tusen gånger"

Med 80 000 par ögon på sig klev han in på Stade de France för att göra det alla förväntade.

Att vinna guld.

Armand Duplantis gjorde ingen besviken.

Svensken briljerade i vanlig ordning och var högt över höjderna. Efter fyra hopp och sex meter var segern klar – men han hade inte hoppat färdigt.

24-åringen klarade först 6,10 för ett olympiskt rekord och sedan skickade han upp ribban på världsrekordhöjden 6,25.

Två rivningar följdes av ett nytt världsrekord inför en extatisk publik på Stade de France.

– Det är svårt att fatta. Hur kan det vara på riktigt? Så jäkla kul, säger Duplantis till Max om världsrekordpartyt i OS-arenan.

– Det var det sjukaste som jag har varit med om, så jäkla mycket folk och så mycket energi. Så mycket ljud när jag sprang och på ansatsen.

Efter guldet och världsrekordet kramade han om sina föräldrar och gav flickvännen en kyss.

– Det är svårt att förklara (vad de betyder). Jag är så nära min familj och (flickvännen) Desiré och hennes familj. Alla mina bästa polare och vänner är här på plats. Alla mina närmaste, alla är här. Så jag kommer festa så jäkla mycket med dem i kväll, det kommer vara helt sjukt. Och det är ingenting som kan slå det, säger han i tv-intervjun.

Triggas av världsrekordförsök

Inför Paris-OS sade Armand Duplantis att han inte kan avgöra vilket minne han föredrar att ha efter karriären; flest guld eller flest höga hopp.

Efter en del funderande och påbörjade meningar landade han till slut i en tanke.

— Det är allting, hela resan.

I allting och hela resan finns en känsla som sticker ut lite extra mycket och som han föredrar framför allt annat på friidrottsarenor. Duplantis favorittillfälle är när han står på ansatsbanan och är redo för att ta sig an världsrekordet.

— Jag är mycket mindre nervös. Hoppet måste vara perfekt och jag måste låta kroppen bara ta över; jag måste lita på staven, tro på ansatsen, sade han.

— När ribban är högre och högre, då hoppar jag bättre och bättre. Ingenting finns att jämföra med den känsla. Det är nästan som en ”utomkroppslig känsla”.

På den lila ansatsbanan, inför familj och vänner, på Stade de France fick han uppleva precis det.

Publikens jubel

Jublet steg till öronbedövande på arenan när Duplantis tog sina första steg och till tinnitusnivå när han lyckades och ribban låg kvar medan han själv seglade ner mot mattan.

Därmed putsade han världsrekordet för åttonde gången sedan första gången i polska Torun 2020.

Vägen dit tog tre timmar och 19 minuter.