Richard Hanisch stÀngdes i april 2021 av tvÄ Är för dopning efter att ha fÄtt i sig metylhexanamin via ett kosttillskott.
Under torsdagen blev det Àntligen officiellt.
Richard Hanisch, 32, Àr klar för en Äterkomst till handbollen nÀr dopningsavstÀngningen löper ut i juni. Och klubbvalet föll pÄ Eskilstuna Guif.
â Det Ă€r klart att det kĂ€nns bra. Det var lite lustigt nĂ€r du ringde förra gĂ„ngen och vi hade flyttat till Eskilstuna, men jag Ă€ndĂ„ inte fick sig nĂ„got. Men det kĂ€nns jĂ€ttebra nu nĂ€r vi börjat komma in i lĂ€genheten, det har ordnat sig med jobb för bĂ„de mig och min sambo samt förskoleplats för min dotter, sĂ€ger Richard Hanisch.
Kopplingen mellan Hanisch och Guif finns dÀr genom Eskilstuna dÀr han Àr uppvÀxt, men lÀmnade som 16-Äring för handbollsgymnasiet i Göteborg. Han Àr ocksÄ bekant sedan tidigare med nuvarande sportchefen Kristjån Andrésson.
Men att de överhuvudtaget började att prata om spel i Guif var, faktiskt, nÄgot av en slump.
I vĂ„ras var Richard Hanisch och hans sambo Maria Stockenberg hemma i Eskilstuna pĂ„ besök â under den perioden bodde paret fortfarande kvar i Skövde â och var ute pĂ„ en promenad.
I en korsning Äkte en bil förbi och chauffören vinkade ovanligt glatt. I den korsningen började ocksÄ arbetet med att göra Richard Hanisch till en Guifspelare 2023.
â Den som satt i bilden vinkade som tusan, sĂ„ jag frĂ„gade Maria: "Vem fan var det dĂ€r?" "Var det verkligen "Krille?"
Och mycket riktigt.
Det var Guifs sportchef Kristjån Andrésson som minuter senare hörde av sig med ett sms.
â Han skrev typ: "Det var jag som vinkade som en tok, jag tyckte att jag kĂ€nde igen dig" och sĂ„ frĂ„gade han om vi skulle sĂ€tta oss ned och prata. Sen nĂ€r jag var hemma under sommarsemestern sĂ„ snackade vi pĂ„ riktigt för första gĂ„ngen och dĂ€refter fortlöpte samtalen hela hösten egentligen. Det var första kontakten och sedan var Krille Ă€ven och hĂ€lsade pĂ„ mig i Skövde, berĂ€ttar Hanisch.
Hur avgörande var det gedigna intresset?
â Det var ett fint arbete av honom. Att han Ă€ven var och hĂ€lsade pĂ„ mig i Skövde... Det Ă€r sĂ€llan man blir sĂ„ uppvaktad att sportchefen Ă„ker hem till en sjĂ€lv. Det brukar alltid vara spelaren som fĂ„r Ă„ka till klubben och se hur det funkar. SĂ„ det Ă€r klart att jag kĂ€nde en uppskattning tidigt och vi kom överens relativt snabbt. BĂ„de de kraven jag hade och de kraven Guif har pĂ„ mig och nĂ€r vĂ€l det kom pĂ„ plats sĂ„ tog det inte jĂ€ttelĂ„ng tid innan jag och min sambo bestĂ€mde oss.
Har det alltid varit glasklart att ÄtervÀnda till handbollen?
â Ja, den delen har alltid varit glasklar. Men var har inte varit lika glasklart. Det svĂ€nger mycket nĂ€r man inte vet vad man förvĂ€ntar sig och varit borta ganska lĂ€nge. Ena stunden kunde jag kĂ€nna: "Det Ă€r klart att jag ska dit", men tre dagar senare kunde en annan klubb runga och jag kĂ€nde: "Det Ă€r klart att jag ska vara med pĂ„ den resan". SĂ„ det har varit mycket fram och tillbaka.
För Richard Hanisch har under den hÀr snart tvÄ Är lÄnga dopningsavstÀngningen tÀnkt och funderat över: Vem vill egentligen ha en 33-Ärig niometersspelare pÄ som nyligen blivit frislÀppt frÄn dopning?
Intresset visade sig vara bra mycket större Àn han trodde. Han berÀttar att han hade tre-fyra konkreta erbjudanden pÄ bordet att vÀlja mellan innan valet föll pÄ Guif.
â Under de hĂ€r tvĂ„ Ă„ren sĂ„ vet man inte var man stĂ„r nĂ„gonstans och hur intressant man Ă€r. Det finns Ă€ven ett vĂ€rderingsdilemma i det hĂ€r kanske frĂ„n klubbens sida: Ska vi plocka in en spelare som har dopat sig? Det Ă€r emot föreningens vĂ€rdegrund, men av alla jag pratat med sĂ„ verkar alla tro pĂ„ att det skett ett misstag. Det Ă€r ingen som verkar tro att jag skulle göra nĂ„got liknande igen.
Richard Hanisch har nyligen flyttat hem till Eskilstuna tillsammans med sambon Maria Stockenberg och deras dotter.
Efter att kontraktet med IFK Skövde bröts pÄ grund av avstÀngningen fick Hanisch jobb pÄ Volvofabriken i Skövde pÄ monteringslinjen.
Nu har han lÀmnat det yrket för en tjÀnst pÄ Swerob i Eskilstuna dÀr han monterar kablage pÄ robotar, men den 18 april fÄr han för första gÄngen pÄ nÀstan tvÄ Är inte bara ha arbetskamrater.
Utan Àven lagkamrater igen dÄ han fÄr göra sitt första riktiga trÀningspass.
â Det Ă€r klart att jag gĂ„r och funderar hur det kommer kĂ€nnas nu nĂ€r det Ă€r sĂ„ pass nĂ€ra. Ibland Ă€r jag nervös, ibland Ă€r jag rĂ€dd och ibland ser jag vĂ€ldigt mycket fram emot det. Jag Ă€r Ă€ven nyfiken pĂ„ hur kroppen ska reagera, men i grund och botten Ă€r jag nog mest glad över att fĂ„ spela handboll igen.