Förr behövde man vara en gammal ”Bengan Boys”-spelare för att göra resultat som tränare.
Staffan Olsson hade hand om herrlandslaget, Tomas Sivertsson var förbundskapten för de svenska damerna och Ola Lindgren coachade Kristianstad till bäst i Sverige.
Numera räcker det med att man har haft Sporthallen som ett ”andra hem”.
För fyra av handbolls-Sveriges finaste jobb just nu innehas av Eskilstunatränare.
Kristján Andrésson är förbundskapten för det svenska herrlandslaget (snart även i tyska storklubben Rhein-Neckar Löwen) och nominerad till priset som världens bästa tränare.
På damsidan är Guifs förre tränare Janne Ekman assisterande förbundskapten till Henrik Signell i landslaget.
Och i Handbollsligan finns två tränare från Eskilstuna (utöver de i Guif) – där båda, Sävehofs Andreas Stockenberg och Alingsås assisterande Mattias Flodman, har tagit sina lag vidare till SM-final.
– Det är ingen slump att så många bra tränare kommer från Eskilstuna just nu, säger Andreas Stockenberg.
Han själv har gjort många år som tränare inom Eskil.
Alingsås-kollegan Mattias Flodman var under många år verksam inom Guif innan han handplockades till AHK där han numera är assisterande tränare till Mikael Franzén.
Och båda pekar på gamla Sporthallen som en av faktorerna till de framgångsrika Eskilstuna-ledarna.
– Man andades ju handboll på den tiden. Jag, ”Stocken”, ”Krille” och Janne är ju alla sådana som nästan bott i Sporthallen. Det var träningar på eftermiddagen som man tittade på, sedan tränade man själv. Så handbollen har ju alltid varit en naturlig del av mitt liv. Det var Janne som fick mig att bli tränare och jag har sett Krille på relativt nära håll och tagit del av hans ledarskap, säger Flodman.
– Så många gånger man bara suttit i gamla Sporthallen från 16.00 till 22.00 på kvällarna och tittat på handbollsträningar. Många tror ju på utbildningar och att lära sig tränaryrket bakom en skolbänk. Jag tror mycket på att vara på plats, se handboll och lära sig av varandra. Man brukar väl säga att det tar 10 000 timmar för att bli bra på en idrott. Jag har nog gjort det tiodubbla, fortsätter Stockenberg.
Och att det svenska herrlandslaget gjort fina resultat under Andréssons tid som förbundskapten kan Stockenberg till viss del ta åt sig äran för.
Det var han som en gång släpade med Andrésson till handbollen.
– Han kom från Island till min klass när vi gick i trean och kunde ju inte ett ord svenska. Först tog jag med honom till IFK Eskilstuna för fotboll, sen handbollen och det blev ju ganska bra...
Förutom de ovan nämnda finns ytterligare representanter i Niklas Virolainen, göteborgare från grunden men under många år verksam inom Eskil, som är i Aranäs i allsvenskan och William Törnqvist som handplockades från Eskil till att bli ungdomsutvecklare i Alingsås.
Men trots de många framgångsrika Eskilstunatränarna återstår en fråga: Varför är de inte kvar inom Eskilstunahandbollen?
– Jag kan ju bara tala för mig själv och då handlade om att jag fick chansen att jobba på heltid, en hundraprocentig anställning, med handboll i AHK. Om man vill ha fram bra egna produkter tror jag på bra ledare och tränare med bra struktur och en långsiktighet som gör att man inte är så beroende av en eller två personer i föreningen, säger Mattias Flodman.
Och om man tittar på resultaten från den gångna helgens ungdoms-SM kan man enkelt konstatera: Eskilstuna, som för några år sedan dominade pojk- och flick-SM, hade ”bara” lag med i två av sex åldersklasser (Guifs herrjuniorer och Eskils P-04).
Flodman och Törnqvists Alingsås slog eget klubbrekord med tre lag med.
Och Sävehof, där Stockenberg i hög grad är och har varit involverad i ungdomslagen, hade ett lag i final (!) i fem av sex klasser. En dominans något annat lag aldrig varit i närheten av tidigare.
– Ser man på ungdomssidan nu så håller Eskilstunahandbollen inte alls samma nivå som det gjort förut. Då var ju Eskilstuna representerade i varenda finalspel. Och det tror jag att Eskilstunahandbollen har tappat i och med att ingen satsning har gjorts på att till exempel halvtidsanställa en ungdomstränare, säger Stockenberg innan han avslutar:
– De här siffrorna är inga tillfälligheter. Det är oroväckande och tragiskt att Alingsås kan knyta till sig Flodman och ”Wille” i stället för Guif. Sedan vet jag om att de haft det tufft ekonomiskt, men det är den vägen som krävs för att Guif på lång sikt ska kunna vara med där uppe igen. Nu måste man kanske värva en ”jugge” för att överhuvudtaget ha ett slagkraftigt lag när det inte går att fylla på med egna talanger.