Guiftränaren Zoran Roganovic har egentligen aldrig varit skadad. Förrän nu. I Trim-SM nyligen gick vänstra hälsenan av i finalmatchen.
Vi träffas på ett café i närheten av Munktellstaden där Zoran Roganovic bor med sin familj, hustrun Marija och barnen Marko, Nikola och Milla.
Han hälsar med ett fast handslag och brett leende.
Runt vänstra foten sitter en stor pjäxa i plast.
Ett minne från trim-SM i handboll nyligen. En turnering som gav Roganovic ett SM-guld. Men även en avsliten hälsena.
– Det hände fem minuter in i finalmatchen. Det bara small till. Först trodde jag någon motståndare hoppat in i min hälsena men så var det inte.
Zoran som har en lång karriär som spelare bakom sig innan han blev tränare har varit förskonad från skador.
Fram till nu.
– Inför finalen var jag helt slut. Det var fjärde matchen på sex timmar och jag har nog aldrig varit så trött eller stel tidigare. Var förstås inte bra att det här hände men det är som det är. 22 juli, när vi i Guif börjar träna igen, blir jag av med pjäxan kring foten, säger han.
Säsongen som kommer blir en säsong som handlar om revansch.
Det missade slutspelet i våras gnager fortfarande men det finns förklaringar.
Dels drabbades Guif av en rad skador samtidigt i slutskedet. Dels förlorade laget fem matcher hemma under säsongen mot motståndare som hamnade bakom i tabellen.
– Hade vi vunnit de matcherna hade vi slutat tvåa i grundserien, säger Zoran.
Hur ska ni göra för att inte sånt upprepas?
– Vi behöver få ett annat fokus inför alla matcher. Vi får aldrig underskatta motståndare och tro att vi är bättre än vi är. Sånt hände förra säsongen. Ena dagen kunde vi slå Ystad borta och nästa förlora hemma mot Karlskrona eller Aranäs. Vi ska trycka på att alltid vara väldigt förberedda och i alla lägen spela för laget. Kollektivet är viktigast och får vi ihop allt blir vi svårslagna i vinter.
En viktig pusselbit är att ha fler spelare som kan spela som treor (i mitten av försvaret).
– Tidigare har vi haft säsonger då vi bara haft två på den positionen. Men alla bra lag har fyra killar att alternera med. Nu räknar jag med att vi också ska ha det, säger Zoran och räknar upp nyförvärvet Jesper Nielsen, Melker Norrman, Nikola Roganovic och en ännu inte namngiven vänsternia.
– Vi har en kille som är 202 centimeter lång på gång som vi är muntligen överens med. Vi håller på och syr ihop ett kontrakt och jag tror det ska lösa sig.
Guifs tränare förklarar varför det gick som det gick förra säsongen och vad han hoppas på till hösten.
Mycket rutin har försvunnit från Guif sedan förra säsongen.
Spelare som Robin Granlund, Marcus Ekman, Pavle Karacic och Johan Palm ersätts med unga oprövade spelare.
– Behöver inte vara negativt. Jag tror oerhört mycket på de nya som kommer in. Högernian Zeb Bjerneld som spelat i ettan har ett dunderskott och högersexan Isak Borg från Skövde är duktig. Att dessutom få in Jesper Nielsen som nyligen spelade Final4 i Champions League blir enormt viktigt. Jag vill att han ska ta plats ordentligt i omklädningsrummet. Han vet vad som krävs för att lyckas och han har mycket att lära vår yngre.
En stor del av truppen är också kvar.
Roganovic räknar med att flera killar steppar upp ännu mer nästa säsong.
En är hans son Nikola Roganovic, 17.
– Nikola har byggt upp sig ordentligt sedan förra säsongen. Hans fysik och kondition är ännu bättre nu och vi kommer att ha stor nytta av honom i vinter, säger Zoran och lyfter även fram Mortimer Lundh. Mittsexan som kom till Guif från division 2 förra året.
– Jag är väldigt stolt över vilka kliv Mortimer tagit. Har sällan sett någon gå från så låg nivå som tvåan till handbollsligan så snabbt. Han lyssnar alltid och ställer hela tiden frågor för att han vill bli bättre.
Zoran Roganovic är en tränare som brinner för det han gör.
Det handlar även om parahandboll som han hjälpt till inom i 15 års tid.
– Det är en grupp i Lund på 15-20 spelare med olika funktionshinder. Jag tycker det är underbart att stötta dem och se deras glädje. Att ta sig tid att bry sig om andra gör dig till en bättre människa. Jag försöker förmedla det till mina söner Marko och Nikola också och de hjälper till med glädje. Man mår bra om man kan hjälpa andra.
Som nämndes i inledningen är Zoran skadad i vänster hälsena.
Något som stoppar honom från att göra sensationell landslagsdebut.
I padel.
– Ha, ha ... ja, jag har spelat padel och tennis i många år. Nyligen fick jag en fråga om att representera Montenegro. Något jag är jättestolt över men som får vänta.
Landslagsdebuten i padel får vänta för Zoran Roganovic.