Zoran Roganovic: ”Jag älskar press”

Inte är det Magnus Wislander. Inte heller Per Carlén eller Kim Andersson. Även storskyttar som Stefan Lövgren och Ljubomir Vranjes ligger i lä. Ordentligt.

Rekordinnehavaren för flest antal gjorda mål i den svenska högstaligan genom tiderna är utan konkurrens Guifs nye huvudtränare Zoran Roganovic.

– Ja, det blev så. Framför allt i H43. Bollen hamnade ofta hos mig och jag fick ta ett ansvar som de andra inte riktigt vågade ta. Jag var också lagets enda heltidsproffs vilket gav mig tid och möjlighet att hålla mig ordentligt vältränad med gym och liknande. Men de där målen är ingenting jag idag går och tänker på över huvudtaget. Det är nog mest andra som pratar och tänker på det, säger Zoran som totalt stod för 2 277 mål i den svenska högstaligan, främst för H43 Lund.

Efter att ha spenderat större delen av sitt handbollsliv i Lund stod det i våras klart att montenegrinen skulle styra Guif-skutan kommande säsong.

– Jag kände mig mogen att ta nästa steg. Landslagsjobbet med Montenegro hade gått bra och hade länge tänkt tanken på ett tränarjobb i Handbollsligan. Just att det var Guif som hörde av sig var också en faktor. Klubben är en institution inom svensk handboll och hela staden lever för sporten, säger Zoran och fortsätter:

– Skulle jag börja någonstans så skulle jag börja där det finns press på en. Jag älskar press och har ibland svårt att prestera när den inte finns. Då sätter jag den pressen på mig själv.

– Nja, egentligen inte. Jag och familjen har bott 17 år i Lund och hade hela vårt liv där nere. Då är det inte enkelt att bara säga: ”Nu ska vi flytta till Eskilstuna”. Men efter en viss betänketid så valde familjen att stötta mig och följa med på min resa vilket jag är väldigt tacksam för.

41-åringen kom till ett klubb med en tung fjolårssäsong som dessutom hade tappat ett helt gäng tongivande spelare. Men det är ingenting som oroar den forne storskytten.

– Visst, vi tappade många väldigt duktiga spelare och valde att ersätta med mestadels juniorer underifrån. Men det ser jag inga problem med, snarare tvärtom. Det är många unga och hungriga killar som jag hoppas kunna lära något nytt varje träning, något som även gäller för de lite äldre spelarna.

– Jag är framför allt helt besatt av detaljer. Minsta lilla steg eller rörelse jag anser onödig försöker jag jobba bort direkt, både hos mina spelare men också hos mig själv.

Handbollsligapremiären närmar sig med stormsteg och under fredagskvällen ställs Guif mot den regerande svenska mästaren Sävehof på bortaplan. Zoran är även tydlig med vad Eskilstunapubliken kan förvänta sig av årets Guif.

– Det vi har jobbat mest med är vår aggressivitet, framför allt defensivt. Vi kommer kriga för varenda boll där ute i år och ska försöka hitta tillbaka till det gamla Guif. Ett lag som var äckliga att ställas mot, säger han och fortsätter:

– När jag själv spelade var det alltid hemskt att som motståndare komma till Eskilstuna och spela handboll. Guif var otroligt jobbiga att möta och hade ständigt publiken i ryggen. Det är det vi vill tillbaka till, Stiga Sports Arena ska bli vårt fort.

Tills sin hjälp i år har han dessutom Robin Andersson Dickfors som går in som assisterande spelande tränare.

– Robin är en fantastisk person och vårt samarbete fungerar klockrent. Han är en kulturbärare i klubben och ger allt för laget i varje situation. Det känns som om han har hittat en gnista igen efter sina skador och kan vi bara hålla honom hel kan det bli hur bra som helst, avslutar Zoran.

– Den påminner mycket om Lund och jag älskar ån som rinner genom stan här. Det är även nära till naturen där jag gärna går promenader, så det är perfekt.

Samtidigt som Zoran styr Guif-skutan är han också förbundskapten för Montenegros herrlandslag.

– Att få leda sitt land är ett av de bästa jobben man kan ha. Montenegro har spelat flera EM och ett par VM men aldrig vunnit någon match. Det är den största utmaningen för mig som förbundskapten att leda landet till sin första seger i ett mästerskap. Vi ska spela EM i januari, något som jag ser väldigt mycket fram emot, säger Zoran och fortsätter:

– Vår resa har varit väldigt speciell. Kvalinledningen var under all kritik och jag ska vara glad att jag överlevde den första veckan. Det går snabbt på balkan, ena dagen kan man vara omtyckt förbundskapten för att dagen efter fått sparken. Men vi lyfte oss och blev klart för EM. På vägen besegrade vi bland annat Danmark, en seger som var den största händelsen i montenegrinsk handbolls historia.

– Knappt. Den lilla tid jag får över spenderar jag alltid med familjen. Men mitt liv är i princip bara handboll, dygnet runt. Jag måste nog hitta en hobby eller liknande snart så jag kommer bort från handbollen åtminstone några timmar i veckan, säger Zoran och skrattar.