Sedan ett antal år bor Jonas Andersson med familjen på Åland dit han flyttade från Eskilstuna. Jonas var tidigare stjärna i Forces elitserielag i bowling och när 18-årige sonen Alvin Kvarnström (som bor i Eskilstuna igen) blev uttagen till junior-EM i Frankrike (avgörs 2-11 september) ville Jonas göra allt för att stötta sonen i satsningen.
– Jag sa till och med upp mig från jobbet i februari, försökte få tjänstledigt men fick inte det. Sen har jag varit med honom här egentligen och åkt runt en hel del. Vi var i München i somras och spelade en senior-Europatävling som det gick otroligt bra i. Alvin låg trea ett tag och då pratar vi Singapores landslag och Dominic Barrett som är en av de bästa på proffstouren. Alvin spelade fantastiskt bra. Det är så kul att göra den här resan tillsammans och få vara med och träna honom. Visst är man lite oense någon gång och det är bra, han ska i frågasätta lite. Vi har haft ett mål hela tiden och jag tycker det är lika roligt som han gör.
Att sälja robotklippare på Ålands motsvarighet till Granngården byttes mot klot och käglor.
– Det var ju meningen att EM skulle ha gått i april, det har alltid varit i påsk. Så då var tanken att vi skulle få två månader ordentligt, nu blev det lite längre. Naturligtvis har min sambo (Alvins mamma Ann Kvarnström som är tidigare landslagsbowlare) ställt upp otroligt mycket. Det är klart att det är ett ekonomsikt bortfall att inte jobba på ett halvår. Men det har varit otroligt bra, vi har kommit varandra jättenära och umgåtts mycket när vi till exempel åkt bil nånstans. Han litar på mig och det känns jättebra. Men nu, under mästerskapet, får man bara stå på läktaren. Då går laget in i sin bubbla.
Alvin hyllar dig och säger att du betytt och betyder jättemycket för honom.
– Det känns jättekul, man är ju stolt som en tupp naturligtvis. Jag har ju spelat elitbowling i stort sett under hela mitt liv. Jag har kunskap om banor, åkte runt i Europa tidigare och gjorde banor. Man hör många som inte vill ha med föräldrarna men han tycker inte det är något problem alls.
– När ungarna bor här i Eskilstuna har jag inte som håller mig på Åland så tanken är att vi kanske kan ha två boenden. För Ann har ju sina föräldrar kvar där. Både mormor och morfar är högst delaktiga i Alvins framgång. Det kostar ganska mycket att satsa på det här och de ligger bakom en hel del som gör att jag också kunnat göra som jag gör. Så fort det blir hög nivå kostar det, säger Jonas Andersson som förstås gläds med sonens utveckling.
– Det är jätteroligt. Det har gått fort de senaste två åren då det har utvecklats otroligt snabbt. Den spelsistilen han har, spelar med tvåhands som nästan alla juniorer gör nu, är ju helt annorlunda. Jag gick ju "old school" och kör med tumme i fortfarande så de drar förbi oss helt enkelt. Han gick förbi mig i år, annars har jag hållit undan men nu är det kört. När uttagningen till EM var i februari känns det som det förändrades, det var som han tog ett steg till. Känslan att man är bland de fyra främsta i Sverige är ju fantastisk.
Vad blir det för jobb för dig nu?
– Jag har sökt lite olika men det känns som det är lugnt. Det skulle kunna gå att jobba med bowling också men vi får se vad det blir.
Eller tänker du bara sitta lugnt och vänta tills Alvin drar in pengar åt dig?
– Nej så är det inte, säger Jonas och skrattar.
– Det är bara några få i Sverige som får ihop det hela vägen men naturligtvis drömmer man om att haka på till USA och vara där på lite proffstour. Sen har vi lillebror (Wilmer)också, han är tre år yngre och går i lite fotspår också. Jag själv ska satsa på 50 plus-landslaget nu, tänkte göra en ordentlig satsning och det hade varit fantastiskt kul. Jag har ju spelat i Elitserien i en massa år men aldrig varit med i landslaget.
I höst får Jonas även spela med Alvin i allsvenska AIK som har målet att nå högsta serien.