En av dem var Helena Lannge – som trots en del löparvana, inte lyckades få till det antalet pass som hon ville i veckan.

– Jag tänkte väl att jag skulle springa varannan, var tredje dag, så som man har hört ska vara bäst. Men det var lätt att det sköts upp om man var trött eller om det regnade och ibland kunde det gå två veckor mellan passen, berättar hon.

Sedan hon var tonåring har hon sprungit i perioder och stundtals tränat på ordentligt och sett resultat, men kontinuiteten har hela tiden saknats. Inte ens efter att Helena Lannge klarade Göteborgsvarvet 2012 satte sig rutinen.

Så gick hon med i en intervallträningsgrupp förra hösten och där ägnade sig ledaren åt att räkna sina löparpass i en så kallad ”runstreak” (dagar i sträck som man sprungit). Ledarens hisnande siffra på ungefär 700 dagar kittlade ändå så pass att Helena Lannge i augusti i år började satsa på att springa – varje dag.

– Det handlar inte om att ta ut sig eller prestera varje dag. Miniminivån är tre kilometer eller 20 minuter – och så kan det bli lite mer vissa dagar. Men huvudsaken är att komma ut. Jag springer alltid i ett behagligt tempo, berättar hon.

Och när löpningen inte längre gick att skjuta upp i väntan på bättre förutsättningar, så har den blivit av. I dag ligger hennes egen ”runstreak” på en bra bit över 100 dagar.

– I början var man lite öm i fötter och knän, men jag har varit noggrann med att stretcha och att gå både innan och efter att jag springer, för att minimera slitaget, berättar Helena Lannge.

Nu verkar kroppen ha vant sig vid att belastas med löpning varje dag – så länge den inte är extra lång eller intensiv.

– Jag springer intervaller ibland och så blir det väl en mil några gånger i månaden. Då kan man känna lite mer i till exempel baksida lår efteråt, men då brukar jag göra lite lugnare pass inför och efteråt och på det sättet orkar man och kan fortfarande prestera.

Effekterna av den regelbundna träningen har blivit bättre sömn, ett gladare humör och ett allmänt välmående.

– Det påverkar allt, men jag mår väldigt bra av att hålla i gång. Sedan är löpning så enkelt, man behöver bara ett par skor. Jag har aldrig trivts på gymmet eller i grupper där jag måste passa en tid. Jag vill träna när det passar mig.

Och även om fokus inte ligger på att öka tempot, har Helena Lannge blivit snabbare.

– Det är lite sporrande att tänka att man kanske i framtiden kan springa sina rundor i till exempel fem minuter per kilometer-tempo. Men framförallt är det kul att bygga på sina dagar, det blir en extra liten knuff ut över tröskeln de dagar man inte är motiverad.

Har det blivit lättare att ta sig ut nu jämfört med i början?

– Ja, det kommer mer naturligt. Och det är oftast allra skönast efter de löpturer som man känt mest motstånd inför. Så nu tänker jag fortsätta så länge jag är frisk!