Idrott är ganska märklig ibland.
Som i går när Guif och Sävehof möttes i Sporthallen.
I 20 minuter spelade Guif säsongens, i mina ögon, bästa handboll framåt.
Det var virvlande fart på bollen och flera av spelarna var minst sagt heltaggade.
Eskilstunalaget tog också snabbt kommandot och drog ifrån.
Ändå höll det inte hela halvleken.
En skopa slarv, en skopa svagt målvaktsspel och en skopa dåliga beslut och vips var Partillegänget bara en boll efter.
Det borde inte varit så jämnt men knyts inte säcken igen smiter bytet ut.
Så även på onsdagskvällen och sakta men säkert maldes Guif ner efter pausen.
Mot Sävehof saknades skadade Richard Blank och febersjuke Robin Andersson.
Det märktes.
Guiftränaren Kristján Andrésson fick slita hårt på de spelarna som var friska och den här gången räckte det inte hela vägen.
Laget ska dock ha beröm för sitt försök att spela snabb och rolig handboll.
Tyvärr kan man dock konstatera att det ändå var slarv och en del onödiga grejer som spelade in att det blev förlust.
Jag gillar exempelvis Daniel Ekmans snabba fötter.
Däremot gillar jag inte när han drar på sig onödiga utvisningar.
Mot Sävehof blev det två tvåor och båda var av det slaget som ger en coach gråa hår.
Jag gillar även Helge Freimans försök att få fart på bolltempot.
Men jag gillar inte när mittnian blir till synes nonchalant och lägger en del fokus på domarna.
Vilket jag för övrigt anser att Guif gjorde lite väl mycket överlag i andra halvlek.
Domarparet Blanck och Isén hade ingen bra kväll.
Det ska sägas direkt, men jag tycker ändå att det drabbade båda lagen ganska lika.
Utan Richard Blank och Robin blev Guifs ganska tunna trupp ännu tunnare och jag undrar om inte klubben trots allt borde försöka bredda den.
Förstås helt och fullt att pengar inte finns till något toppförvärv. Vilket nog inte heller behövs.
Spetsen finns, däremot tror jag att någon eller några fler spelare som kan avlasta behövs.
Jag nämnde målvaktsspelet i inledningen.
Här finns en del att jobba med och med en Lucau i toppform så hade det blivit seger i går.
Nu räddade han bara ett skott före paus och det säger förstås också en del.
Adam Krantz räddade mer, men kom inte heller riktigt upp i nivå.
Det är dags att dessa båda herrar börjar bli matchvinnare framöver.
Det lär för övrigt behövas eftersom Ystad och Kristianstad väntar härnäst i Elitserien.
Finns som sagt en del att gnälla på och när jag ändå håller på så hade DP ett par halvdana straffar som både gick i virket. Fick nästan en känsla av att han verkade rädd för målvakten Per Sandström i skottögonblicket.
Eller rädd ... respekt är nog ett bättre ord.
Nåväl. Som tur var är serien lång.
Tror trots allt att Guif så småningom är med där uppe.
Till sist:
Mathias Tholin.
Vilken fighter.