Laget spelade passivt, var oerhört givmilt bakåt och brände mängder av bra lägen framåt.
Kort och gott:
Guif var chanslöst i Lisebergshallen.
Efter den klara segern mot Lugi var jag rätt säker på seger i Göteborg.
Men av någon anledning var självförtroendet som bortblåst igen.
Få spelare tog ansvar.
Den som gjorde det på ett föredömligt sätt var Helge Freiman men det är inte snällt av kompisarna att lasta över nästan allt skytte på honom.
Helge försökte och försökte och försökte.
Men dessvärre är inte ensam stark …
Vet inte riktigt vad det är med årets upplaga av Guif.
Jag vidhåller fortfarande att laget har en av Elitseriens absolut bästa startuppställningar.
Tycker det är dags att visa det nu.
Det är på tiden att släppa handbromsen och min uppmaning till spelarna är: Var inte så förtvivlat rädda att misslyckas.
Det är dags att våga vinna.
Att våga tro på det man håller på med.
För kunnandet finns.
Det vet jag som sett alla spelarna i ganska många år nu.
Nu återstår fyra matcher innan uppehållet i januari.
Vinner Guif alla är läget bra inför omstarten.
Jag önskar att killarna nu knyter sina nävar och bestämmer sig för att släppa loss och ha kul.
Då blir det vinster mot Karlskrona, Ricoh och Skövde två gånger om.
Sedan kan alla i Guif ha ett gott nytt år på rätt sida slutspelsstrecket för det är snudd på genant att laget bara är nia i serien …