Vi skriver 6 april 2008.
Det var då ett nytt Guif föddes. Laget mötte mästarlaget Hammarby i kvartsfinal och man var framme vid match fem.
Ett möte som såg ut att bli precis så enkelt för Bajen som experterna förutspått.
Det stod 15–5 tidigt i en mer eller mindre fullsatt Eriksdalshallen.
Guifs rutinerade garde gick inte alls att känna igen.
Då kom plötsligt tränardraget från Kristján Andrésson (svensk förbundskapten sedan i går) som ändrade matchbilden och gav oss en sällan skådad rysare.
De äldre bänkades. In kastades i stället unga, oprövade och respektlösa killar.
Vi fick nu på allvar stifta bekantskap med såna som Mattias Zachrisson, Haukur Andrésson, Robin Andersson och Richard Blank.
Virvelvindarna tog Guif tillbaka in i matchen och förde snudd på Eskilstunalaget till semifinal.
Till slut vann Hammarby med uddamålet och stockholmarna blev dessutom svensk mästare några veckor senare.
Nu är vi framme vid 14 september 2016.
Mer än åtta år har gått sedan den häftiga kvartsfinalen och borta ur Guiftruppen är exempelvis Zacke, Blank och Haukur.
Jämfört med i fjol har även stjärnor som Viktor Östlund, Helge Freiman och Daniel Pettersson försvunnit.
Det handlar på nytt om en omstart och tittar man bara på papperet så ska Guif förstås få en tuff säsong.
Vilket inte minst Guifs nya tränare Janne Ekman och Nicklas Älgekrans fick veta i förra veckan. På den sedvanliga handbollsupptakten blev för första gången på år och dag Guif tippat utanför slutspel av de andra lagens tränare.
Något jag har full förståelse för.
Kollar man snabbt på Guifs unga trupp så är det kanske inget lag som ger motståndarna skrämselhicka.
Men så kvickt ska vi inte döma.
Jag tror nämligen Guif kan överraska mer än många tror.
Vad talar då för att Guif ska slippa slåss i den absoluta bottenstriden?
Ja, flera saker och tre punkter ska jag lista här.
1. Målvakterna. Guif har det riktigt bra beställt i buren. Adam Krantz, Herdeiro Lucau och jokern Richard Larsson som gör comeback är underskattade killar. Krantz visade redan i fjol att han är vass. Lucau tror jag kan lyfta till den nivå han ska vara på nu när Janne Ekman är åter som tränare. Det gissar jag ger "Loke" tryggheten han saknade i fjol. Att Richard Larsson är tillbaka är kul och veteranen är i mina ögon en grym inhoppare. På rätt humör kan Richard snudd på egen hand vinna matcher genom att spika igen helt.
2. Daniel Ekman och Emil Andersson. De här unga herrarna klev båda fram under den senare delen av förra säsongen och spelade fantastisk handboll. Kan de fortsätta där de slutade är de definitivt två av seriens bästa. Luriga, oberäkneliga och enormt viktiga.
3. 5-1-försvaret med Mathias Tholin. Efter januariuppehållet övergick Guif till att mestadels spela offensivt försvar med outtröttlige Tholin i huvudrollen. Har en känsla av att det här på nytt kan bli ett vinnande vapen.
Se där, en rad positiva saker och jag skulle kunna rabbla mer.
Nöjer mig dock med att konstatera att jag tror på slutspel – och därmed en flytt in i nya arenan redan den här säsongen.
Tills vidare får vi dock hålla till godo med provisoriska Skjulsta.
Plåtlådan som kan bli en minst sagt otrevlig överraskning för motståndarna i vinter ...
Till sist: I april coachade Kristján Andrésson Guif för sista gången.
Nu är han som det spekulerats i de senaste veckorna klar som ny svensk förbundskapten.
Det är bara att gratulera "Krille" – och handbollförbundet.
Tror det är perfekt och få in en ung, nytänkande tränare som är full av roliga idéer.
Ska bli spännande att följa landslagets nystart framöver.
Och dessutom bidrar nu Eskilstuna med förbundskaptener både på dam- och herrsidan eftersom Janne Ekman är assisterande i det förstnämnda landslaget.
Inte illa – och det visar att Eskilstuna är en handbollsstad på hög nivå ...