Två matcher är spelade i Elitse ... förlåt, handbollsligan som det numera heter och det vi sett och känt hittills får vi nog vänja oss vid.
Det har varit två rent ut sagt äckliga rysare som Guif varit inblandat i.
Mot Alingsås blev det nästan poäng i premiären.
Mot Ricoh blev det nästan ingen poäng.
Men tack vare målvakten med nio liv, Richard Larsson, och avige Emil Andersson blev det kryss till slut.
Under matchens gång pendlade publiken mellan hopp och förtvivlan.
Ena stunden bollade Guif runt snabbt och briljant.
För att i nästa sjunka ihop och tappa taktpinnen i golvet med en smäll.
Eskilstunalaget har så här långt inte lämnat någon oberörd och så lär det fortsätta.
För den som tar sig till Skjulsta Arena eller följer matcherna på tv blir det garanterat pulshöjande tillställningar att vänta.
Kul tycker jag – men också svettigt värre.
Förra säsongen dominerade stjärnor som Viktor Östlund, Helge Freiman och Daniel Pettersson.
Plus att laget hade försvarsgeneralen Richard Blank som pådrivare.
Nu heter de nya ansiktena Simon Sonesten, Emil Hansson och Markus Sjöbrink.
Alla tre är minst sagt oprövade kort på den här nivån men samtliga har kvaliteter att tillföra.
Inte minst högersexan Emil Hansson är en skön lirare som kan växa ut till något stort när han får lite mer rutin.
Efter tre säsonger i Kristianstad kom han till Guif med inte särskilt många sekunders speltid i bagaget.
Vilket man inte kan tro.
Han tar nämligen lägena som, ja inte som DP än kanske, men som en rätt kylig kille ändå.
Mot Ricoh såg det länge ut som om Guif skulle kamma noll.
Men precis som Matte Tholin sa i lördagens förhandsartikel så är hjärtat med hela tiden.
Då blir det som mot Ricoh.
Poäng räddas trots att det ser hopplöst ut.
1 012 personer kom till Skjulsta.
300 till går in och nog borde det kunna vara lapp på luckan varenda match resten av den här säsongen.
"Nya" Guif är sevärt och med ännu mer tryck i plåtlådan blir laget väldigt svårt att rå på hemma.
Något annat:
27 september tar sig AFC United, som ska bli AFC Eskilstuna om allt går som de flesta fotbollsvänner hoppas, sig an Degerfors på Tunavallen.
Måste säga att det är riktigt kul att laget som faktiskt kan nå Allsvenskan får visa upp sig för sin nya hemmapublik.
Inte blir det sämre av att motståndet är en av våra absolut mest klassiska klubbar.
Mer fotboll:
Var ute på Fröslunda IP och fick ta del av en publikfest i lördags.
Det trodde man inte för några år sedan.
Att en match på sjätte nivån skulle dra säsongens högsta publiksiffra på herrsidan.
Och visar med all önskvärd tydlighet att AFC-satsningen är det enda rätta för att väcka liv i det slocknade intresset för herrmatcher i stan.