Jag kommer så väl ihåg Åker/Strängnäs första match för säsongen. Jag var på plats i Åkers Styckebruk i hopp om att få se lagets första vinst för säsongen. Så blev det inte.
Å/S föll igenom totalt.
Denna onsdagskväll var även första gången jag stötte på Erik Ahlström. Av vad jag kommer ihåg hade han samma tonläge i rösten då som nu, detta trots en hel höstsäsong av dåliga resultat i ryggen.
Det går varken att urskilja någon positivism eller negativism hos Ahlström när han pratar. Han konstaterar saker, och endast det.
Jag har bara haft möjlighet att se en enda match på plats. Men desto fler telefonsamtal har jag ringt. Det är inte optimalt att ringa på matcher men det går, om bara tränarna svarar.
Trots förluster med så mycket som 14–0 går det att alltid lita på Ahlström. "Hej, det är Erik", hörs i den andra änden av telefonen efter en, max två, signaler. Med samma tonläge oavsett resultat förstås.
Här på redaktionen har han till och med fått ett smeknamn – "Kung Erik".
Det kan inte vara kul att våra tränare för Åker/Strängnäs i nuläget. Två vinster har de knåpat ihop, då mot jumbon Surahammar.
Han har även haft problem med truppen. Under en lång period under senhösten hade han så lite som elva utespelare tillgängliga inför match.
Och det är klart. Vissa samtal har varit snarlika varandra, för vad nytt finns det att säga när laget inkasserar förlust efter förlust.
Men ändock. Han svarar alltid, och det är det som är poängen.