I ganska många år har jag följt Guifs herrar i högsta serien.
Men aldrig har det varit svårare än nu att gissa vad som väntar.
Spelare som Adam Krantz, Mathias Tholin, Fredrik Gustavsson, Daniel Ekman, Emil Andersson, Jesper Lindgren och Emil Hansson har lämnat.
Man kan säga att i princip handlar det om en startuppställning som tackat för sig.
In har i stället några etablerade killar som Pavle Karacic och Markus Hagelin kommit. Men till största delen är Guif modell 2019/2020 ett nybygge med en rad unga spelare som nu ska ta ett stort ansvar.
Hur ska det gå?
Ja, ärligt talat har jag ingen aning.
Guif kan faktiskt hamna allt från jumbo till att nå slutspel.
Väldigt mycket hänger på om klubbens egna supertalanger kan växla upp från att ha varit spelare som avlastar till killar som bär.
Guif har utöver en till stora delar ny trupp även en ny huvudtränare.
Likt spelarna är Zoran Roganovic relativt oprövad.
Han verkar dock ha en enorm hunger att lyckas kombinerat med att han enligt uppgifter är väldigt noggrann med detaljerna.
Sammantaget talar det för att Eskilstunaklubben här gjort ett klipp och när nu föreningen efter fjolåret bestämde sig för att byta tränare var det helt rätt att gå utanför kommungränsen.
Det var nämligen väldigt länge sedan Guif plockade någon som inte kommit från de egna leden.
Inte sedan Peter Kanths tid (lämnade 2004 till förmån för Kent Andersson) har Guif hämtat tränare utifrån.
Men nu sker det alltså och det är bra.
Inte minst med tanke på spelarflykten är det perfekt att någon med ”nya ögon” kommer in och tar över.
På spelarsidan kan det vid en första anblick se tunt ut.
Gissar att Guif på många håll lär tippas i bottenstriden.
Vilket inte är så konstigt med tanke på alla tunga förluster.
Samtidigt finns det enorm talang hos en rad av Guifs ”nya stjärnor” som nu tar över.
Mittnian Marcus Ekman är en kille som kan bli precis hur bra som helst.
Han har i några säsonger stått lite i skymundan av brorsan Daniel. Men nu när den sistnämnde flyttat blir Marcus Guifs kanske viktigaste pjäs framöver. I mina ögon har Marcus dessutom alla verktyg som behövs för att ersätta brorsan. Tycker i vissa lägen till och med att Marcus är ännu vassare.
Lyckas Marcus kan Guif göra succé.
Men lillebror Ekman kan förstås inte göra saker och ting på egen hand.
Fler än den unga spelmotorn måste ta stora kliv i höst.
Tänker då på Eric Johansson. Den hårdskjutande vänsternian tror jag nu är redo att få mycket mer speltid än de senaste åren. Det samma gäller Erik Persson, högernian som är på väg tillbaka efter skada.
Jag har i flera år trott att det ska släppa för Västeråskillen.
Det har det inte gjort, men i sanningens namn har han inte fått spela jättemycket heller.
Persson har en vänsterslägga som heter duga. Det är dags att den börjar tala på allvar i vinter.
När det gäller vänsterkanten så har både Tholin och trollkarlen Fredrik Gustavsson dragit.
Här ska Kasper Larsson dominera i stället är det tänkt.
Vilket inte är omöjligt.
Unge Kasper har inte särskilt mycket A-lagsrutin men Zoran Roganovic litar fullt ut på att han ska ösa in mål i vinter.
En nyckelspelare är förstås också målvakten Herdeiro Lucau..
”Loke” vet jag trivs och växer ju mer han får spela. Men ... vad händer om han blir skadad en längre period?
Bakom finns två lovande men ack så oerfarna målvakter i form av Gustav Ålgars och Mattias Hildenborg. De blir säkerligen bra på sikt men jag hoppas de slipper kastas in i hetluften. De behöver nog båda en säsong där de smygs in i ligatempot bakom rutinerade Lucau.
För det är skillnad mot att stå i GP och att möta kanonskyttar i Kristianstad eller Sävehof.
Sammantaget ser jag väldigt mycket fram mot att få följa Guif.
På något vis känns det fräscht med en total omstart.
Hoppas också att publiken i större skaror hittar till Stiga Sports Arena.
Tror nämligen det är hemma Guif i första hand ska plocka sina poäng. Och med tryck på läktarna kan säkerligen det här unga laget lyfta och flyga på allvar.
Nu kör vi och första första testet för team Zoran blir svårast tänkbara i form av mästarna Sävehof borta den 6 september.
Det är dock en match ingen kräver Esklstunaseger i.
Här hoppas jag i stället spelarna bara går ut och njuter av att Handbollsligan kastar igång igen. Sedan väntar Hallby i hemmapremiären 11 september. Där är däremot seger och två poäng närmast ett måste.