Inget är som väntans tider ...
När Smederna under tisdagen skulle avrunda grundserien hemma mot Piraterna kom regnet i fokus.
Liksom traktorerna och mitt yngsta barnbarn hade gått i spinn om hon fått vara på Motorstadion. Traktorer är nämligen bland det häftigaste hon vet.
Nåväl, sent om sider kom matchen igång efter enormt jobb av banpersonalen. När första start gick visste vi dock redan att Smederna lär bli fyra i tabellen och får ta det lag som blir över av Lejonen och Indianerna i kvartsfinalen.
På tisdag brakar slutspelsfesten igång och då hoppas vi att vi inte behöver se maskiner på banan, oavsett om Smederna börjar hemma eller borta, mer än i sladdpauserna.
Matchen då? Ja, det blev en jämn historia som Smederna till slut vann med åtta pinnar och dessutom nöp bonuspoängen. Även om det kvittar eftersom Eskilstunagänget som sagt blir fyra i grundserien och Motalalaget får finna sig i missat slutspel och att säsongen är över.
Fredrik Lindgren saknades och det märktes en del. Han behöver vara tillbaka nästa vecka i gammalt gott slag. Då finns chansen att hösten blir riktigt kul och det kan bli smedmatcher ända til slutet av september i så fall.
Något helt annat: Det har varit väldigt mycket AFC Eskilstuna på sistone.
Och då har det inte bara handlat om vad som sker på planen.
Nej, det har snarare varit mer om sånt som ägt rum vid sidan om. Vi har fått höra om hemliga bandinspelningar, förflugna ord, påstådd mobbning, avhoppade styelsemedlemmar som tackat för sig innan de ens blivit invalda och mycket annat.
Summa summarum kan vi lätt konstatera att det är för mycket som tar fokus från det sportsliga.
Här har AFC en hel del att lära från större föreningar med en längre historia.
Bråk förekommer alltid i viss mån inom elitklubbar. Men det gäller att striderna väljs. Det handlar dessutom också om att kunna kommunicera allt på ett bra sätt utåt. Som det är nu verkar nästan vad som helst kunna hända och det är inte mycket som överraskar längre.
Personligen tycker jag att det är väldigt kul att AFC finns i stan.
Men ska klubben bli riktigt het i allas ögon måste det bli ordning och reda.
Därför tycker jag att det är oerhört synd, även om jag har stor förståelse för beslutet, att trion Tommy Hamberg, Thomas Rulander och Mattias Stjernström valde att kliva av innan det extra årsmötet som skulle ägt rum under onsdagen, 21 augusti.
Jag tror nämligen det är väldigt viktigt, speciellt för en klubb som AFC, att få in starka lokala profiler i styrelsen som har kontakter.
Tommy Hamberg sa i en intervju med tidningen häromdagen att bollen är hos AFC.
Jag hoppas Alex Ryssholm och AFC tar fasta på det och ser till att ta den hjälp som erbjuds och sedan gemensamt kraftsamlar för att hänga kvar i Allsvenskan.