Tidigt i höstas radade Guif upp tre raka segrar i Elitserien.
Sedan dess har laget sannerligen blandat och gett.
Kanonfina insatser som mot Lugi hemma och bottennapp likt smällen mot RIK i Göteborg två dagar senare har varvats med varandra.
Ömsom vin, ömsom vatten som det väl brukar heta.
Nåväl, i samband med segern på annandagen mot Skövde kom tredje raka vinsten på en vecka och det var en match som gav gott hopp om raden kan förlängas.
Guif är ett lag som ska kunna hamna bland de fyra bästa.
Med tanke på hur jämn tabellen är så finns också alla möjligheter att nå dit.
Ett antal raka tvåpoängare till så har Guif garanterat klättrat en bra bit.
Det som gör att jag nu verkligen tror på ett gott nytt år, en match återstår visserligen mot Skövde borta på tisdag, efter uppehållet är flera saker.
Eller kanske snarare flera spelares formkurvor.
Under hösten har det hackat i Eskilstunalagets maskineri.
Laget har tuffat fram utan att alla cylindrar har funkat.
Det börjar de göra nu och det roliga är att de som ska bära laget gör det.
1. Helge Freiman.
Killen har en gudabenådad spelförståelse kryddat med bra skott och stabilt försvarsspel.
Tyvärr har Helge haft stora skadeproblem och inte kunnat visa hur bra han är.
Den här hösten har det dock sakta men säkert börjat slå gnistor igen.
Freiman är på väg mot landslagsformen och fortsätter han spela som han gjort på slutet blir det kul för alla Guifanhängare i vår.
2. Viktor Östlund.
Kanonskytten med ett av ligans absolut hårdaste skott är ibland en gåta.
Det är som om han inte riktigt litar på sig själv.
Vilket han förstås ska göra, och har gjort den senaste tiden.
Är Östlund het får Guif mycket gratis eftersom motståndarna får lägga mycket kraft på honom som gör att andra kan ta plats i stället.
3. Danne Pettersson.
Tycker han sett tveksam ut ett bra tag.
Men inte nu längre.
Plötsligt sprakar det så där härligt om "DP" igen och han är på väg mot den form han var i när han och "Zacke" var konkurrenter på högersex för några år sedan.
De här tre killarna är stjärnor som alla är snudd på landslagsmässiga.
Är de bra går Guif bra.
Nu hänger förstås inte allt på ovan nämnda trio.
Men de betyder oerhört mycket eftersom de är tänkta att uträtta massor.
Både framåt och bakåt.
Måste även nämna Adam Krantz.
Målvakten som kanske inte så många hört talas om i Eskilstuna innan han flyttade hit har växt hela hösten.
Trodde nog Herdeiro Lucau skulle vara given förstemålis.
Så är det inte riktigt.
"Loke" har fått härlig konkurrens och i lördags var Adam het som nykokt risgrynsgröt.
Sedan tror jag trots Krantz fina spel senast att Lucau får chansen från start i returen på tisdag.
En match som Guif förstås ska vinna.
Eller hur?