Per Gillberg: En saga – som nog får ett lyckligt slut

Krönika2016-09-27 22:03

Vet inte om du kommer ihåg den glada norrmannen Alexander Rybak.

Om inte så tänds kanske ett ljus när jag skriver "Fairytale".

Schlagern som slog rejält 2009 och tog Europa med storm.

Det var, översatt till svenska, en sång om en saga.

En trudelutt som vi på Tunavallens läktare hade kunnat sjunga hela tisdagskvällen.

För hur ska man annars beskriva AFC Uniteds intåg i Eskilstuna?

Det vi såg var nämligen inget annat än en förtrollad berättelse, en succé och en hejdundrande uppvisning i rolig fotboll.

Och det som var skojigast av allt var att publiken, nästan 2 500, tog laget från Solna till sina hjärtan.

Eskilstuna verkar definitivt vilja ha hit Superettanlaget som nu, med fem omgångar kvar, kan vara allsvenskt till våren.

Matchen på Tunavallen rivstartade sannerligen.

AFC drog igång i ett virvlande tempo och jag fastnade snabbt för flera skickliga killar.

Som exempelvis ytterbacken Olukoreda Aiyegbusi.

Lika svårstavat som hans namn är, lika skicklig var han på planen

Gång på gång visade han prov hur man utför saker i högt tempo.

Aiyegbusi vårdade bollen och gav alla fotbollsspelande ungdomar på läktarna något att kolla in.

Det var bara att njuta, se och lära. Att ha såna tekniska förebilder i ett A-lag måste vara rena drömmen för ledare i en förenings yngre lag.

Förre Eskilstuna Citykillen Filip Rogic kom hem, sågs och segrade.

Efteråt sken den 23-årige kaptenen som en sol.

"Det känns som man spelat för den här underbara publiken i 20 år. Fantastikst vilket mottagande", sa Filip.

Förstår honom och hans lagkamrater.

Att få såna applåder är de inte vana vid från Skytteholm i Solna.

Men det är kanske lika bra de vänjer sig.

Snart är förmodligen Tunavallen deras permanenta hemmaplan.

Vilket kanske kan liknas vid en saga med ett lyckligt slut.

Lite speedway till sist: Smederna blir kvar i Elitserien.

Vilket är väntat.

Snacket i samband med den allsvenska finalen mellan Griparna och Västervik gick hela tiden i riktiningen att ingen av klubbarna ville ta klivet upp.

Därmed får årets jumbo i högsta serien en ny chans.

Att Smederna tar den tycker jag är rätt.

Samtidigt går det inte att vara annat än orolig för sporten som sådan.

Smederna störtblödde i år innan en hjälpaktion stoppade flödet och räddade klubben.

Därefter har även Indianerna från Kumla hamnat på dekis.

De verkar ha stora skulder och vad de kommer med för lag, om de kommer med något lag, 2017 återstår att se.

Om fler klubbar är illa ute är svårt att veta, men jag skulle inte bli förvånad om det är så.

En sak känns därför tämligen säker::

Det är inte förarnas marknad när det gäller lönerna i Sverige nästa säsong.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!