Det var toppmatch i Damallsvenskan.
På förhand snackades det om att nycklarna till Guifseger var tre.
Bra försvarsspel.
Vasst målvaktsspel.
Hålla koll på gästernas skyttar.
Vad händer?
Ja, i 35 minuter var förvarsspelet uselt, målvaktsspelet kasst och Skånelas niometerstjejer hade lika kul som på ett tivoli.
Med ungefär 25 minuter kvar var underläget sju bollar.
Då talade absolut ingenting för Guif.
Handboll är dock en häftig sport.
Det kan svänga ohyggligt snabbt.
Några lyckade förändringar och en match skiftar ansikte helt.
Så blev det i Sporthallen.
Guiftjejerna började spela mycket mer aggressivt bakåt.
De klev upp mot sina motståndare och plötsligt var julafton över för vänsternian Kristin Thorleifsdottir som fram till dess gjort vad hon ville.
I takt med att Guif fick grepp om motståndarna fick laget dessutom en hel del snabba omställningar och så kallade lätta mål.
Handboll är som sagt häftigt.
Skånela var mer än halva matcher minst ett par storlekar större än Guif.
Ändå vände allt och det är bara att buga och bocka för en mycket underhållande match.
Johan Moberger och Peter Luksic coachar Guif.
Måste säga att gillar deras till synes avspända och lättsamma stil.
När laget gick till pausvila hade man kunnat vänta sig att se två surmulna tränare med bestämda kliv tåga ut i omklädningsrummet för att skälla ut sina spelare.
Men icke.
De gick lugnt och stilla med leenden av planen. Småskojade lite med en domare, stannade till och kollade in taktiktavlan där Moberger pekade lite och Luksic nickade.
De visste vad som behövde göras för att förändra matchbilden och lyckades också.
Tror allvarligt att Guifs damer kan ha en gyllene framtid.
Laget är kanske inte redo att gå upp i Elitserien än men får tränarduon jobba vidare med det här materialet kan det bli verklighet framöver.
Veteranen, om man nu kan vara det vid 25, Jessica Dickfors är efter flera problemfyllda säsonger äntligen tillbaka på allvar.
Hon var i mina ögon bästa utespelare i Sporthallen.
Som hon slet och som hon fick träff på Skånelas stjärna i andra halvlek.
Kul.
Bäst av alla var målisen Lollo Neidenström.
Hennes limning av ett skott i slutminuten var inget annat än handbollsgodis.
På tal om ledare i handboll.
Såg Sverige spela oavgjort mot Ryssland i EM häromdagen och blev på nytt konfunderad.
Vad sysslar förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren med egentligen?
I slutskedet stod de som ofta förr helt handlingsförlamade.
Att Sverige till slut fick en pinne var knappast deras förtjänst.
Nä, det var Mattias Zachrisson som såg till att drömmen om OS lever.
Han tog, som han gjorde i Guif, hand om taktpinnen. Först fixade han reducering med ett skott från distans, sedan även assist till kvitteringen med en magisk passning.
Som jag önskar att han nån gång kommer tillbaka till Guif och Eskilstuna ...