På väg ut ur Sporthallen börjar musiken att strömma ur högtalarna.
Tror först att nån driver med oss – men det var ju i stället en låt som satt mitt i prick.
"Nu ska hela rasket rivas" vevades på hög volym och ett gäng blåklädda fans sjöng med så det stod härliga till.
Det gjorde inte de rödskrudade.
De gick med böjt huvud ur hallen där det aldrig mer ska spelas tävlingshandboll på elitnivå.
Hade önskat ett roligare uttåg – speciellt eftersom Guif precis som i onsdags i Alingsås ägde en stor del av matchen.
Men handboll är handboll och knyter man inte igen säcken förlorar man allt.
Jag ska inte säga att Guif fullständigt gav bort det här.
Men oj, vad tre straffmissar svider och oj, vad de bommade frilägena gör ont.
Nu är det över.
Säsongen är slut och Guif får börja om från början.
När hela rasket väl är rivet ska en ny säsong inledas så småningom och för Guifs del blir Skjulsta nästa adress.
En ny provisorisk plåthall väntar – och ett till stora delar nytt lag.
Nåväl, den sista matchen i klassiska Templet blev en rysare ända in i mål.
Guif hade ett tag 13–6.
Kan tyckas säkert men i den här sporten är inget klart förrän det är klart.
Precis som i onsdags när Guif ledde med 18–14 i paus kom Alingsås mer och mer.
Den ständiga källan till oro, målvakten Mikael Aggefors, spelade upp sig och käkade i andra halvlek upp både Freiman och DP när det var dags för straffar.
Tre brändes av guifarna och man såg på långt håll vilken respekt Guifs straffskyttar har för denna Aggefors.
Publiken var till och från galen på domarparet Jasmin Kliko och Michael Johansson.
Jag har viss förståelse för det.
Ska inte säga att det var deras fel att Guif föll för det var det inte.
Däremot höll de verkligen inte måttet.
De var rent ut sagt usla och släppte gång på gång grejer som Alingsås försvar gjorde för att i nästa anfall visa ut guifare för ungefär samma saker.
Konstigt och mycket inkonsekvent.
Sporthallen ska rivas, som sagt.
Samtidigt får vi även ta farväl av en rad profiler som glatt oss genom åren.
Som lagkapten Richard Blank som jag sannerligen önskat en roligare sista fight.
Sedan tackar vi även Daniel Pettersson, Helge Freiman och Viktor Östlund som alla drar nu.
Återstår om det blir fler som försvinner, men oavsett det finns några killar kvar som ska bära laget.
Tänker på Daniel Ekman, Emil Andersson, Jesper Lindgren och Adam Krantz till exempel.
Nästa säsong kan bli helt okej – även om det då i första hand handlar om att hänga kvar.
Till sist: Kristján Andrésson tackar för sig efter tio tränarår i Guif.
Känns lindrigt sagt konstigt och jag hade verkligen unnat "Krille" ett SM-guld på vägen.
Nu blev det två silver för killen som inte är mer än 35 och jag törs nästan lova att tränarkarriären tar ny fart i någon storklubb.
Åtminstone så småningom.