På hennes kontor i centrala Eskilstuna är det ganska tomt, väggarna är kala och man får intrycket av att hon just flyttat in. Och det stämmer, för Isabel Gölles är ganska ny på sitt jobb som centrumutvecklare i Eskilstuna. Knappt ett halvår har hon haft sin befattning.
Under sina 35 levnadsår har Isabel Gölles hunnit med mer än vad många är med om under ett helt liv. Född i Liberia till en österrikisk pappa och en isländsk mamma flyttade hon till Sverige och Västerås när hon var fem år. Hon har vunnit junior-SM-guld i fotboll, varit konståkningstränare, och arbetat med Carl-Fredrik Reuterswärd, konstnären som skapat pistolen med en knut på som står utanför FN:s högkvarter i New York. Hon pluggade till informatör, men på vägen blev hon i stället butikschef på Onoff.
— Jag såg aldrig mig själv som chef när jag var yngre. När jag jobbade extra i kassan på Onoff undrade butikschefen där om inte jag skulle kunna tänka mig att bli butikschef. Jag tyckte det var galet, just då pluggade jag till informatör och hade inte en tanke på något sådant. Men så blev det.
Via den vägen började hon arbeta på King Food, blev butikschef för Burger King vid Västerleden och blev sedan erbjuden jobbet som centrumutvecklare och vd för Eskilstuna Innerstad.
— Jag är en sådan som gärna vill testa mina vingar på alla sätt och vis, och har ganska svårt att sitta still. Jag är inte rastlös, utan väldigt lojal, men jag vill att det ska hända något hela tiden, och att man ska utmana sig själv.
En centrumutvecklare är kort sagt en person som ska göra city mer attraktivt. Inom kommunen finns det ingen som jobbar specifikt med de frågorna.
Därför har Eskilstuna Innerstad AB bildats, som är ett bolag med ägarskap av Eskilstuna Cityförening och Föreningen fastighetsägarna i centrum. Ett av målen är att öka handelsindex i Eskilstuna. Ett annat är att stadskärnan ska vara levande. Och det är något väldigt viktigt, enligt Isabel Gölles.
— Det spelar nästan ingen roll vem man frågar, ingen vill bo på ett ställe utan stadskärna. Jag ska inte säga att alla föredrar att shoppa i city, men många upplever det som mysigt att gå på stan. Och en stad utan ett centrum… det är ingen riktig stad.
Men vad innebär det att en stadskärna är levande?
— En bra stadskärna har mycket folk i rörelse. Det ska vara en bra butiksmix, tryggt och säkert, rent, bra belysning.
Hon funderar lite. Rynkar på ögonbrynen och spänner blicken i bordet medan hon samlar ihop tankarna för att fortsätta sitt resonemang.
— Men det är ändå känslan när man kliver in i en stad, att man upplever det som trevligt och mysigt, som är så viktig. Här i Eskilstuna har vi mycket av det. Vi har ån och mycket fin arkitektur, men på kvällarna är ofta stadskärnan död. Så fort klockan slår sex så stänger allt och man ser knappt en själ ute. Det är något jag vill ändra på.
Ingen arbetsdag är den andra lik. Ena dagen står hon i butiker och visar butiksbiträden hur man arbetar med Eskilstuna Innerstads hemsida och app. Andra dagen kan hon sitta i möte med den operativa gruppen som arbetar med Fristadstorget.
— Där är vi just nu i uppstarten, men vi har massor med idéer! Vi tänker uppträdanden, kaféer, uteserveringar. Man ska kunna ta med sig en stol och sätta sig på torget. Sedan är det verkligen dags att centrum blir mer till för barnen, säger hon med eftertryck.
Att just barn är en viktig del av hennes idéer för Eskilstuna centrum bottnar i dottern Nova.
— Mycket i mitt liv kretsar kring henne. Och tack vare Nova så märker jag vad som saknas på den fronten i Eskilstuna centrum. Om jag föreslagit för henne att åka ner på stan så brukar hon bara säga "neeee". Då åker man till andra ställen där barnen kan leka. Det är egentligen rätt små grejer det handlar om, kanske en liten lekavdelning eller klätterställning, men det underlättar för föräldrar. Kan vi få till något sådant, till exempel på torget, tror jag att vi vunnit mycket.
I dag är Nova fyra år. Men när hon låg i Isabels mage var det inte många som trodde hon skulle klara sig.
— Jag fick problem med njurarna som uppdagades i samma veva som graviditeten. Läkarna avrådde mig och min sambo Martin gång på gång, sa att det skulle vara säkrast om vi tog bort fostret. Det fanns ingen i Sverige som klarat en graviditet när man hamnat i dialysläge.
Isabel frågade läkarna om de kunde se när situationen skulle bli livshotande för henne. Det kunde de.
— Då svarade jag att jag ville kämpa, antingen tills bebisen eller jag inte kunde längre. Sedan gick det, dag för dag.
När hon väl hamnat i ett dialysläge hade hon dialys sex dagar i veckan, de sista 12 veckorna.
— Det var en jobbig tid. Det var liksom bara jag och Martin som hoppades.
Nova föddes sedan i vecka 28.
— Hon vägde 954 gram.
Efter graviditeten fick Isabel en ny njure av sin mamma och blev snabbt bättre. Och Nova var fullt frisk.
— Hon har inte haft en enda komplikation, hon var fullt frisk från dag ett. Hon är vårt lilla mirakel.
När Isabel Gölles talar om sin dotter blir hennes ögon tindrande och rösten stolt. Rösten låter också stolt när hon pratar om det omgjorda luciafirandet i Eskilstuna med ambassadörer – Isabels egen idé, som förverkligas nästa helg.
— När jag klev in i diskussionerna var frågan om man överhuvudtaget skulle ha ett luciafirande. Jag kände att det är klart vi ska ha det, vi kan inte ha en stad utan Lucia. Men det är ingen skönhetstävling längre. Röstandet, skönhetsbiten – allt det har vi kringgått.
Isabel ville spinna vidare på och vidareutveckla idén att ha luciafirandet som en form av ambassadörskap, med ett helt luciateam som bygger på ett eget engagemang. Tio elever från musikklasserna på Djurgårdsskolan – åtta tjejer och två killar, ingår i teamet.
— Engagemanget måste ju finnas De måste själva vilja detta, och det vill de här killarna och tjejerna. Man måste göra något för att bli ihågkommen, man måste våga pröva något nytt. Jag tror det blir jättebra, säger hon.