Viktor Eriksson har gärna hållit sig i skymundan och låtit spelarna i Eskilstuna United synas. Men inför tränarens sista match i klubben han jobbat för sedan 2007 hamnar han förstås i fokus. Foto:

Nu tar epoken Eriksson slut

Fotboll

På söndagen är en epok till ända. Viktor Eriksson, som började jobba i Eskilstuna Uniteds organisation redan 2007, coachar nu sin sista match.

Inför den lät vi honom blicka tillbaka och minnas – både höjdpunkter och bottennapp.

Efter sista omgången i Damallsvenskan tränar United en vecka till och sedan är säsongen över. För Viktor väntar som bekant ett uppdrag som förbundskapten för P00-landslaget efter årsskiftet.

— Jag är inte speciellt nostalgisk av mig och det här har varit klart så pass länge så jag tror inte att det kommer att kännas något extra på söndag, säger han.

Tror du att spelarna eller någon i klubben har ordnat någon överraskning?

— Det hoppas jag verkligen inte, haha. Om det är något jag inte gillar är det sånt, att hamna i fokus på det sättet.

Har ditt jobb i United ändrats på något sätt sedan det blev klart att du skulle sluta?

— Nej, egentligen inte. Möjligen att det blev lite extra fokus på den här hösten. Annars jobbar man alltid lite delat, både för nuet och för nästa säsong. Jag var inte alls inblandad i processen att ta fram min ersättare heller.

United har under Viktors år hunnit åka ner i division 2, vända skutan uppåt igen och 2013 avancera till högsta serien där man tog silver 2015. Om inte Piteå smiter förbi tar Viktor Eriksson farväl med en hedrande tredjeplats i år. Seger hemma mot Vittsjö i sista omgången garanterar detta.

Men vad är han egentligen mest nöjd och missnöjd med under året, största lyckan och största besvikelsen? Vi radade upp åtta punkter och lät Viktor tänka tillbaka.

Hans intressanta svar hittar du i faktarutan.

Viktors toppar och floppar

1. Skönaste segern?

– Bland många är det två som sticker ut. Den ena var borta mot Öster på hösten 2013 när vi säkrade avancemanget till Damallsvenskan. Den andra var när vi för första gången lyckades besegra Rosengård. Vi åkte direkt från bortamatchen mot Glasgow i Champions League på torsdagen och vann i Malmö på söndagen. Ordet Milstolpe låter kanske lite väl högtravande men det var ändå ett bevis på att vi verkligen kunde mäta oss med de bästa.

2. Jobbigaste förlusten?

– I två matcher i högsta serien har det rasat iväg. 2014 mot Umeå borta (1–6) och alldeles nyligen när det blev 1–5 hemma mot Göteborg. Att förlora med 0–1 kan man göra mot vilket lag som helst men att släppa in så många mål ... det känns ganska mycket.

3. Bästa spelaren?

– Finns oerhört många men jag skulle säga Gaelle Enganamouit. Hon kom hit som en oslipad diamant och upplevde en otrolig utveckling i Eskilstuna. Gaelle hade både styrka och bra teknik kombinerat med sin storlek när hon lämnade oss.

4. Roligaste spelaren?

– Rolig behöver inte alltid vara bra och jag vet inte om hennes humor alltid är den bästa, haha ... Men Olivia Schough är den typen av spelare som bidrar väldigt mycket till en grupp och sprider bra energi omkring sig.

5. Mest svårcoachade spelaren?

– Jag får ta Gaelle även där. Främst för att hon kom från en helt annan fotbollskultur plus att det, åtminstone i början, fanns en språkbarriär som inte var alldeles enkel att hantera. Gaelle var inte så bra på engelska och min franska var inte på den nivå mina lärare på Skogstorpsskolan hade önskat ...

6. Bästa coachdraget?

– Det måste vara våren 2015. Vi hade en knackig försäsong och funderade på hur vi skulle få ut det mesta av vår trupp. Vår bästa möjliga startelva med dåvarande spelsystem innebar att Glódís Perla Viggósdóttir var bänkad. Då bytte vi till det 3–5–2 vi kör ännu och kunde ha Glódís, Sara Thunebro och Annica Svensson på planen samtidigt.

7. Sämsta coachdraget?

– Som fotbollstränare har man alltid tvivel efter dåliga insatser och jag är självkritisk. Men det jag funderat mest på i efterhand är hur vi hanterade matcherna mot Wolfsburg. Jag vet inte om det är fel att tro på sin idé och sitt eget spel men mot ett så skickligt lag kanske vi hade behövt anpassa vår taktik mer efter motståndaren och inte haft en trebackslinje.

8. Värsta domardispyten?

– När jag fick ta över som tränare på hösten 2009 var jag 24 år, ung och dum. Jag kände oerhörd press, fick inte rätt resultat och vi åkte till slut ner i division 2. Då gick det överstyr, nästan så att jag coachade en match och var avstängd nästa. Jag missade i alla fall alldeles för många och även om jag kan ha haft rätt i sak i vissa fall så gynnade det inte laget.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

Eskilstuna UnitedSportfotboll

Mest delat denna vecka

Relaterat