1. Du har varit med i AFC sedan hösten 2014. Vad skiljer sig från då du började till idag?
– På den tiden hade spelarna inga omklädningsrum och det kändes som att ingen brydde sig om oss. Som mest hade vi runt 300 personer på en hemmamatch och då var de flesta vänner och familj till spelarna. Jag brukar jämföra den tiden med filmen Rocky IV när han åker till Ryssland och ska träna mot Dolph Lundgren. Rocky tränade i ett stall och det är den här bilden jag får upp när jag tänker på den tiden. Men det var mycket kärlek i laget då också och egentligen behöver man inte så mycket för att lyckas. I dag blir jag jätteglad när jag ser vilka möjligheter killarna har här i Eskilstuna och på Tunavallen.
2. Hur började fotbollsintresset för dig?
– Jag har alltid hållit på med fotboll ända sedan jag var liten. Jag nådde ingen jättehög nivå själv som spelare, inte så att jag kunde leva på det, säger han och skrattar.
– En dag för drygt tio år sedan sa min bror Johan att "Vi ska in fotbollsbranschen". Jag trodde han drev med mig men så blev det. Jag minns det så väl när vi hade varit iväg till London och kollat på Chelsea mot Manchester United. Dagen efter skulle han ta agentlicensen, han satt på golvet på flygplatsen och pluggade. Vi höll på att missa planet men när vi sedan kom till Sverige skyndade han sig dit och skrev provet. Han klarade det och sa att "Nu är vi i gång, nu kör vi".
– Jag scoutade spelare och han pratade med klubbarna. Vi började resa runt och träffa folk och fick kontakt med många bolag, spelare och de rekommenderade andra så vi började växa. Vi fick en del riktigt stora namn i Europa och reste en hel del men det blev för mycket. Min bror ville vara hemma med sina barn vilket var förståeligt men jag fortsatte själv och hade honom som hjälp vid sidan om.
3. Hur kom du in i AFC?
– En kollega från England, som jag fortfarande jobbar med, frågade om vi inte ska försöka jobba mer med brittiska spelare. Det finns så många från storlagens reservlag som aldrig får chansen. "Jovisst", sa jag och det var i samband med det som jag träffade Alex (Ryssholm) och den dåvarande sportchefen Hamid Kabodvand. Jag presenterade idén och de tyckte det lät intressant. Då spelade AFC i division 1 och vi placerade några spelare i klubben men det var inte mer än så.
– En tid senare, 2013, tog vi en AFC-spelare (Rinor Nushi) till West Ham och det var året då AFC precis klarade sig kvar i division 1. Både tränaren och sportchefen hade lämnat. Då ringde Alex mig och frågade om vi kunde träffas. Laget hade bara en spelare under kontrakt och han förklarade hur situationen skulle lösas. Eftersom jag hade blivit rätt så trött på allt resande så sa jag "Om du vill, så ställer jag upp och hjälper dig med att få ihop spelare". Alex gav mig förtroende och jag satte i gång direkt med att jaga en tränare. Jag kände Özcan Melkemichel sedan tidigare och tänkte att det kanske var en vild chansning. Men en månad senare var han klar för AFC.
– På första träningen fanns bara fyra, fem spelare. En av dem var Robert Åstedt, som varit med hela vägen, plus två andra juniorer. Det var mörkt och vi var någonstans ute på Enskede och jag undrade vad jag gett mig in på. Det var faktiskt fler agenter än spelare på plats.
– Men samtidigt som vi lite senare fick några brasilianska spelare på lån började också våra tidigare spelare, vars kontrakt hade gått ut året innan, skriva på. Özcan nämnde i samma veva en spelare som tidigare hade varit på provspel i Syrianska. Det var Eskilstunakillen Filip Rogic och Özcan förklarade innan han skrev på att AFC kommer att gå upp i Superettan i år. Filip skojar fortfarande om det. Även Omar Eddahri hade varit runt och provspelat för en massa klubbar. Han gjorde ett sista försök hos oss annars hade han tagit ett vanligt jobb – han skrev också på vilket skulle visa sig bli viktigt. Det slutade med att vi gick upp det året och därefter var vi i Superettan ett år för att sedan ta steget upp i Allsvenskan. Efter ett år i Superettan är vi tillbaka igen i Allsvenskan så det har varit en häftig resa.
4. Direkt efter avancemanget kom det fram uppgifter om att ni hade obetalda skatteskulder. Varför blir det så?
– Vi jobbar med en väldigt ansträngd ekonomi men vi är inte unika i det. Det är tyvärr vanligt inom fotbollen och för några veckor sedan var det Helsingborg som hängdes ut. Vi är en ung förening och har inte hunnit att etablera oss. De lag som funnits i hundra år har fans som är stora företagare, med en stark känsla för sin klubb och det är de som går in och hjälper till.
5. Hur ska ni nu göra för att etablera er i Allsvenskan?
– Hela organisationen har tagit lärdom från den tidigare resan. Men det gäller att hela tiden jobba långsiktiskt och nu har vi en tränare (Nemanja Miljanovic) som varit med en säsong och dessutom har vi stommen kvar i truppen.
6. Hur går det till när AFC värvar spelare och vilken är den bästa värvningen du gjort?
– Jag försöker skapa mig en uppfattning om en viss spelare genom att prata med flera agenter. Oftast vet de vad jag vill ha eftersom jag redan meddelat vilken typ av spelare jag är ute efter. AFC är inte en klubb som man kommer till för att tjäna pengar men vi kan vara ett steg på vägen. Det handlar ibland om att förstå vad som hänt under spelarens karriär och kanske rent av det senaste året. För mig handlar det om att sätta sig in i vad som hänt i klubben och vad anledningen är att spelaren kanske inte fått speltid. Så för att få en spelare att må bra handlar det inte alltid om pengar.
– När det gäller bästa värvningen är det svårt att peka ut en enskild spelare. Mohamed Buya Turay kom från tuffa omständigheter och hade det inte lätt i början hos oss heller. Men hans utveckling är jag oerhört stolt över och rent ekonomiskt är det den bästa för oss.
7. Både Emmanuel Frimpong (tidigare i Arsenal) och Pelé (tidigare Inter) är stora spelare som du tagit till AFC men ingen av dem har lyckats. Varför?
– Omgivningen spelar stor roll. Jag har sagt det förut och säger det igen – på den här nivån finns det inga dåliga spelare. Men jag värvar aldrig en spelare och lovar att han garanterat ska få spela. Alla krigar om platserna och i slutändan är det tränaren som tar ut laget. I Pelés fall så var han otroligt viktig utanför planen och spelarna frågade honom om värdefulla råd. Men att spelare inte lyckas händer i de stora lagen och det händer även här.
8. Senast ni var i Allsvenskan hade ni det turbulent. Den dåvarande tränaren Michael Jolley valde att ställa lagkaptenen och AFC-ikonen Omar Eddahri utanför startelvan i de sista matcherna då han tidigare gått ut med att han inte ville förlänga sitt kontrakt. Hur såg du på den situationen?
– Alla ska få den respekt de förtjänar och Omar Eddahri har gjort mycket för klubben samtidigt som klubben har gjort mycket för honom. Såklart blev jag ledsen men jag lägger mig inte i en tränares jobb.
9. Vad har AFC för budget kommande säsong?
– Så balanserat som möjligt och vi försöker inte försätta oss i några problem. Men om man kollar på 2018 års budget låg vi bland de lägsta i Superettan. Jag tror inte att bra behöver vara dyrt men då måste man också ha respekt för att arbetsmetoden blir annorlunda. Vi kanske måste vänta ut januarifönstret för att få hit vissa spelare. Men vill jag ha dem nu får man också vara beredd att betala och de pengarna har vi inte.
10. Hur vill du utveckla samarbetet med de lokala klubbarna?
– Det gäller att vi har en dialog med alla klubbar. Likaså är det viktigt att vi har en modell där vi kan jobba tillsammans för att lyfta och utveckla fotbollen i hela staden. Målet för oss är att ta fram nästa Sebastian Larsson.
– Det året vi gick upp i Superettan var 25 procent av truppen egna produkter. Det är det vi vill tillbaka till men det tar såklart tid att bygga upp. Det är därför vi nu har plockat in Gerard Nus och Ivan Piñol i organisationen som gör att vi kan utveckla våra talanger och förbereda dem bättre för A-laget.
11. Lite personliga frågor, hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
– Jag har inte varit ledig på länge. Men under en perfekt ledig dag är jag med familj och vänner och pratar inte så mycket i telefon.
12. Berätta om din bästa semesterresa och varför den blev så lyckad?
– Det här kanske inte var en ren "semester" då den var fotbollsrelaterad. Men för drygt tio år sedan var jag på El clasico när brassen Ronaldo spelade. Det var helt fantastiskt.
13. Har du någon gång gjort bort dig och velat sjunka genom jorden?
– Det gör jag varje dag (skrattar).
14. Varför valde du att satsa på det här yrket inom fotbollen?
– Först och främst älskar jag fotboll och skulle man inte älska det hade det varit svårt att jobba så mycket som jag gör. Jag är inte klar på långa vägar och vaknar fortfarande lycklig varje morgon över att jag jobbar med det här. Jag älskar att jobba med människor och förändra deras liv till det bättre och det ger mycket energi tillbaka.
15. Om du fick bli vilken person som helst för en dag, vem skulle det vara?
– Messi eller Ronaldo bara för att se hur många barn man kan göra lyckliga genom att skriva lite autografer.
16. Finns det något du önskar att du var bra på men inte är?
– Svårt, men jag önskar jag kunde bli bättre på allt.
17. När grät du senast?
– Det var längesen. Under sista kvalmatchen på Grimsta kanske man blev lite tårögd.
18. Är du vidskeplig?
– Jag vet att jag har lite grejer för mig. Men det är inte så att jag har tvångstankar eller så…
19. Tror du på gud?
– Ja.
20. Vad ska man göra för att göra dig riktigt irriterad?
– Att inte visa uppskattning gör mig irriterad.
[fakta nr="1"]