Säg "Brottar-Boman" och ingen i Mariefred med omnejd lär ha några som helst tvivel om vem det är som firar sin 75-årsdag under onsdagen. För Claes Boman har mycket i livet kommit att handla om brottning – den röda tråden genom livet. Efter den egna karriären har han lagt ned mycket tid på att coacha fram lovande talanger.
Claes, som är född och uppvuxen i Enköping, utbildade sig till elektriker och jobbade ett antal år i Eskilstuna – bland annat på Alfa-Laval och som fastighetsskötare i Årby – innan flyttlasset gick till Stockholm. Här blev det arbete inom bygg- och fastighetsföretag samt 21 år på Scania i Södertälje.
Från huvudstaden flyttade familjen så småningom permanent till sommarstugan Claes byggt i Mariefred, och här trivs de fortfarande jättebra. Här hade han också det mest intressanta uppdraget han haft under sitt långa yrkesliv.
‒Jag jobbade ett år på anstalten, och det var något som funkade väldigt bra för mig. Jag kom bra överens med de intagna, kom många unga människor in på livet. Det var ju grabbar som kommit snett i tillvaron, och jag utmanade dem lite. I efterhand har jag träffat några av dem sedan de blivit frisläppta och det kändes väldigt fint att höra hur jag bland annat lyckats få någon som var osams med föräldrar och syskon att ta kontakt igen och skapa fred.
Själv var Claes mobbad som barn. Och han glömmer aldrig hur snabbt stämningen i skolan förändrades när hans antagonister fick klart för sig att Claes börjat på brottningsträning. Han lämnades i fred.
Men 1955 drabbades han av reumatisk feber, och låg ett helt år på Akademiska i Uppsala.
‒Jag kom hem med hjärtfel, förbjuden att träna. Men jag läste en bok om en fotbollsspelare som drabbats av hjärtfel och blev världsmästare i brottning. Så jag smög hemifrån med min trunk och tog upp träningen i brottarklubben igen. Efter fyra år tog jag själv kontakt med Uppsala och bad om en hälsokontroll. De hittade inget hjärtfel.
Så på den vägen är det. Han har brottats och tävlat för klubbar i såväl Enköping som Eskilstuna. Redan 1975 fick Claes kontakt med Arbes i Mariefred, när han såg till att de fick överta en brottarmatta från Huddinge. I dag är han mångårig ordförande, som älskar att elda på de unga adepterna och träna dem till framgång. Genom åren har ett antal grabbar nått eliten, och gjort sin tränare mälta stolt.
2013 slutade han röka – och drabbades av kol. Men inte heller det hindrar dagens jubilar från att göra det han älskar mest: att röra på sig och hålla sig ung i kropp och sinne. Utöver brottningen styrketränar han och går fyra, fem kilometer om dagen. Så snart det går åker cykeln ut på vägarna.
‒Folk gnäller så, hävdar att de är så trötta och inte orkar annat än att gå hem och lägga sig på soffan. Men ta en promenad i friska luften så piggnar du till. Speciellt många av dagens unga är rädda för att bli svettiga. Och är mamma med och tittar på är träningen farlig också. Visst är det slitigt ibland och visst gör det ont att träna. Men du mår väldigt bra efteråt.
Bara tre veckor före intervjun insjuknade Claes i lunginflammation. Men av det märks just ingenting. Nu är han snart i form igen, och sitter inte still i onödan.
‒Man är väl lite tokig, skrattar han, men de säger ju att det går en fin linje mellan tokig och genial.