Idrott handlar många gånger om känslor.
Det är sekundraffel hit och ett missat eller lyckat skott dit.
Under midsommarhelgen såg jag först Sveriges hemska torsk mot Tyskland.
Sedan var det snubblande nära att AFC svarat för en repris borta mot Öster.
Eskilstunalaget har dock den väldige Gianluca Curci i målet och lika otränad som han kändes när han kom i vintras lika bra är han nu.
Hur AFC ska lyckas behålla honom någon längre tid trots ett treårskontrakt ska bli spännande att se.
33-åringen är ju på tok för bra för Superettan och hans poängräddande parad i slutsekunderna mot Öster var magisk – och kanske så småningom uppflyttning värd.
Den italienske keepern tror dock hur som helst på en plats bland de två bästa under hösten för AFC.
Eskilstunagänget har under våren hållit nollan i tio av 14 matcher.
Ändå är laget just nu ”bara” fyra i tabellen.
Anledningen beror på för många kryss och ett för uddlöst anfallsspel.
AFC har seriens klart vassaste försvar.
Spelare som Zourab Tsiskaridze, Alex Michel, hans brorsa Felix, Robert Åstedt, Wellyson, Kadir Hodzic, Adnan Kojic och den mäktige Curci borgar för att det hålls tätt. Oavsett vilka som får plats i startelvan för dagen.
På mitten finns dessutom kreatörer som Rashkaj, Blati Toure och Gustav Jarl.
Problemet för AFC är framåt.
Visst är killar som Nnamani och Camara giftiga emellanåt.
Men det räcker inte riktigt.
Ska AFC gå hela vägen behövs ytterligare udd.
Vilket jag hoppas vd-n och sportchefen Azad Budak fixar under juli.
Med någon eller några vassa spjutspetsar till kan det gå hela vägen.
Speciellt som AFC har de flesta av toppkonkurrenterna hemma under hösten.
Såg, som förmodligen halva Sverige gjorde, VM-rysaren mot Tyskland under midsommardagen.
Tycker svenskarna gjorde en närmast prickfri match.
Tyvärr är Tyskland landet som alltid krånglar sig vidare.
Det spelar ingen roll hur uträknat manskapet är.
De reser sig på nio och vips är de vidare och bli inte förvånade om de tar sig ända fram till ännu en final
För efter det vidriga målet sekunderna före slutet blir förstås Sydkorea en munsbit på vägen till åttondelsfinal.
Många stollar i det som kallas sociala medier valde att spy sin galla över Jimmy Durmaz efter förlusten. Det hatades här och ratades där på de mest vidriga sätt.
Vilket närmast gör mig gråtfärdig.
För ärligt talat: Idrott är inte krig, det är inte något som avgör framtiden för ett lands välmående.
Nej, för även om det är löjliga pengar som vissa spelare tjänar och kostar så är det ändå i grunden en lek.
Önskar att vissa anonyma näthatare kunde fatta det.
Men tyvärr är väl det för mycket begärt …
Till sist: Jag har hela tiden sagt att Sverige går vidare.
Tänker inte avvika från det.
På onsdag blir det 2-0 mot Mexico.
Marcus Berg vaknar och gör ett mål och det andra fixar Durmaz via ett mäktigt inhopp.