I år är det högsäsong för oss Krösa-Major som gärna ropar på vargen och oroar oss för den stora kometen.
Järtecknen viner i luften med Trumpen i Vita huset, anti-abortlobbyn i farstun och den ryska dumans beslut att avkriminalisera våld i hemmet. Att piska upp fru och barn ska fortsättningsvis räknas som ett "administrativt brott" - vad nu det kan innebära. Någon sorts skrivbordsförseelse?
Så länge inte vårdkrävande skador uppstår är det, enligt den ryska modellen, helt OK att bära hand på sina nära och kära. Den som är karl för sin hatt bör naturligtvis ha rätt att då och då dela ut en blåtira inom hemmets hägn.
‒Vi kvinnor blir inte förödmjukade av att en man slår oss, försäkrar en kvinnlig ledamot av duman som gärna tar lite stryk för att hålla maken på gott humör.
Man tar sig för pannan. Eller snarare får man hålla i den hela tiden i detta nådens år - då sådant som fröken Friman och hennes polare tvingades gå igenom eld och vatten för hela tiden ifrågasätts.
Ta bara de två svenska barnmorskor som nu tänker gå till Europadomstolen för att slippa göra det de är utbildade för. De driver sin sak med ekonomiskt stöd från den militanta anti-abortrörelsen i USA som både sprängt kliniker och mördat läkare för "den goda sakens skull".
Först ska alltså vi skattebetalare stå för deras studielön - sedan påstår de att deras rättigheter kränks om de måste arbeta. Men varför blev de inte plattläggare, fruktpollinerare eller revisorer då i stället? Som om en legitimerad sjuksköterska inte skulle ha koll på vad som ingår i en barnmorskas uppgifter innan hon anträder utbildningen? Dra mig på en liten vagn.
Bästa inspelet i debatten om samvetsfrihet står Public Service i P1:s "Godmorgon världen" fortfarande för, så därför måste jag tjata om det en gång till:
”Skulle inte en pyroman få bli brandman? Man kanske är jätteduktig på att köra brandbil, åka stolpe och se bra ut i hjälm - ska man då inte få vara brandman bara för att ens samvete förbjuder en att släcka bränder?".
I år är det 26 år sedan den amerikanska journalisten Susan Faludi gav ut boken "Backlash - kriget mot kvinnorna" som visade hur kvinnors surt förvärvade rättigheter möttes av en tuff motreaktion under hela 1980-talet.
Sedan dess har det fortsatt ungefär likadant enligt det mönster Faludi pekade ut. Varje framsteg har mötts av starka reaktioner från de som makten haver. Men de tillfälliga bakslagen har hela tiden följts av nya landvinningar - för att använda sig av det militära vokabulär som patriarkatet har sådan förkärlek för.
Två steg fram, ett tillbaka. Och så på`t igen.
Ungefär så har det böljat på genom åren för att nu liksom kulminera i Trump och Putin och den militanta anti-abortlobbyns svenska avläggare.
Vargatider.
Men, hav förtröstan.
De gamla dinosaurierna var inte heller så glada när de fattade att deras tid var ute. Det var mycket "larma och göra sig till" innan de fick finna sig i att lufsa ut ur historien för gott.
Det är förmodligen patriarkatets själva svanesång vi nu lyssnar till. Och så särskilt hjärtskärande vacker är den inte. För det brinner under fotsulorna.