Allt började när Thomas hade gått in i väggen och var sjukskriven från sitt arbete.
‒Jag och min yngsta dotter Frida hade gjort en klassiker förut, tror det var 2011. Så när jag började tillfriskna sa hon till mig när hela familjen var samlad, "Ska vi inte göra en klassiker till pappa?".
‒Jag nappade direkt.
Sedan hakade nästan hela familjen på förutom äldsta grabben som är fotbollsinvalid.
‒Min fru Lena har aldrig tränat i hela sitt liv. Så hon startade med att köra mycket intervaller. Hon gick i två minuter och joggade i två minuter och hade nog tränat ett år när vi började med klassikern.
Företeelsen klassikern har funnits sedan 1972. Och för att få diplomet behöver man fullfölja fyra kraftprov under en period av 12 månader.
Familjen Ledenvik satte först igång med Vansbrosimmet, och det var det lindrigaste, enligt Thomas själv.
‒Det är ju ingenting även om det är lite motströms.
Thomas kommer i samma veva på när den spända premiären blev uppskjuten eftersom en rejäl hagelskur och åska sinkade startskottet.
‒Vi stod där i våtdräkterna och väntade på att vi skulle få hoppa i vattnet. Då var det kallt. Men när vi sedan gick ner i det 16 gradiga vattnet, då var det nästan skönt.
Familjen klarade uppgiften och i september var det dags för Lidingöloppet.
‒Då sprang min fru tre mil på 3 timmar och 48 minuter. Det var rätt bra för en som egentligen aldrig riktigt tränat, säger Thomas stolt och fortsätter:
‒Tre av barnen sprang iväg ganska snabbt och meningen var väl att jag skulle hänga på. Men efter tre kilometer fick jag kramp, trodde jag. Men det var en muskelbristning och resterande 27 kilometer stapplade jag fram för att ta mig i mål.
Och trots att hans fru Lena gjort en jättebragd fick en annan person uppmärksamheten.
‒Ja, i stället var all fokus på mig och min vad. Det var ju lite taskigt, säger Thomas och skrattar.
En vinter kom och familjen ställde upp i två lopp för att vara säkra på kvalificeringen. Så först åkte de Engelbrektsloppet och efter det Vasaloppet. Alla utom Frida och Johanna, de gick direkt på Vasaloppet.
‒Ja, man vet ju aldrig vad som kan hända med sjukdomar. Och oturligt nog tvingades mellandottern Johanna kliva av Vasaloppet. Hon klarade reptiderna men hälarna och knäna var helt slut på henne efter 47 kilometer i Evertsberg. Så då klev jag och frugan också av tillsammans med Johanna. Vi var redan kvalificerade i och med deltagandet i Engelbrektsloppet.
‒Ja, hade inte kroppen sagt ifrån hade Johanna klarat det. Så hennes resa tog slut här, säger Thomas.
Och som det inte vore nog med motgångar för familjen så skadade sig sonen Linus under våren. Linus som spelar fotboll i Malmköping slet av en sena under knäskålen i en fotbollsmatch.
‒Jaha, då var det kört med klassikern för honom också, sa vi då.
Men Linus gav aldrig upp. Gipset skulle tas av några veckor innan det avslutande cykelloppet som går medurs runt sjön Vättern.
‒Ja, han tog bort gipset för ungefär tre veckor sedan och efter det har han kört rehab, stretchövningar och lite sådant. Han har gått in stenhårt för det. Men han har inte kunnat cykla. Först var vi inne på att köra hela loppet på en tandemcykel men det gick inte alls. Sedan försökte vi få upp sadeln så högt att han skulle slippa böja på benet så mycket. Till slut hoppade han upp på en testcykel med en boxarhandske på sadeln, bara för att komma upp högre.
På dagen för avfärden runt Vättern stod Linus på startlinjen i Motala, tillsammans med de andra.
‒Vi drog iväg men Linus fick ju ont i häcken redan efter en mil.
Sedan var varje mil en kamp. Tjugo timmar senare och efter en hel del cykelstrul för Linus, var stora delar av familjen framme vi målet.
‒Frugan sa att det var första och sista gången hon cyklade Vätternrundan. Aldrig mer, sa hon. De har några till i familjen sagt, säger Thomas.
Men för familjen Ledenvik väntar garanterat nya äventyr vad det lider.
‒Ja, det är några i familjen som pratar om att springa maraton.