Hon beskrev hur det stora torget i staden verkligen var den mötesplats det alltid varit tänkt att den ska vara. Det fanns fler kaféer. På trottoarerna hängde grupper av ungdomar.
Det där har försvunnit ur det svenska samhället. Vi har fått större och rymligare bostäder som vi kan umgås med familj och vänner i. Vi behöver inte längre gå ut för att träffas. Dessutom har tv:n kommit. När farmor var ung på 1930-talet fanns inte tv, och därmed inga tv-serier att följa, inga nyheter att titta på klockan halv åtta och ingen fotbollsmatch i Champions League man måste se.
Det är inte så konstigt att det på den tiden också var enklare att organisera människor i stora sociala rörelser. Steget mellan att samlas på torget för att prata med kompisar och att samlas på samma ställe för att demonstrera eller lyssna till en talare eller vara med i någon debatt var antagligen inte så stort.
Lennart Hylands klassiska tv-inslag där han placerade en kamera i direktsändning utanför ett hyreshus i Stockholm och bad alla i huset som tittade på Hylands hörna släcka ljusen samtidigt, och alla ljus i huset faktiskt slocknade, markerar på något sätt gränsen mellan den tid då vi umgicks tillsammans utomhus och den tid vi lever i nu.
Och då har jag ändå inte nämnt internet och sociala mediers sätt att ändra vårt sociala liv.
Det roliga är att vi blivit så vana vid detta nya sätt att leva att många till och med förfäras över när det gamla sättet återkommer.
Jag bor i ett område med människor från hela världen, och där är det lite som farmor beskrev det svenska 30-talet. Gatan är full av människor nästan hela tiden. Barn sparkar fotboll, gäng av ungdomar hänger i gathörnen. Folk står i grupp och pratar.
Ibland undrar jag hur samhället hade sett ut om vi behållit det hela tiden även i Sverige.
Sen kommer jag på att vi faktiskt har gjort det. Men bara under några veckor varje år. På sommaren brukar Sverige vakna. Uteserveringarna poppar upp som svampar ur jorden. Människor solar på parkbänkarna, äter glass, pratar, beger sig till kulturarrangemang och … lever på något sätt lite mer än under vintern.
Det är som om vi saknar något årets andra månader. Förutom värmen förstås, ett socialt sammanhang.
Det är en intressant tanke. Skillnaden är kanske inte så stor mellan att vilja ta en öl tillsammans på en uteservering och viljan att engagera sig i en rörelse tillsammans med andra.