Solen sken, hamburgeroset låg tätt, luften dallrade av förväntningar.
Efter en låååång och seg vinter var det äntligen dags.
Mästarna skulle visa upp sig för första gången sedan den magiska höstkvällen i Vetlanda för mer än sju månader sedan.
Då kördes ett minst sagt efterlängtat guld hem. 40 år efter det senaste.
En bragd som inte gick att missa i depån.
Det var guldfärg och gröna skogar både här och där..
Lagledarna och förarna hade orden svenska mästare tryckt på sina ryggar och till och med vi i media fick påminnelser om vad som skedde i höstas. På våra depåpass stod nämligen att läsa "Smederna SM-guld 2017" på själva bandet man hänger runt halsen.
Kaxigt?
Kan man lugnt säga – men jag gillar det. Allt är gjort på ett coolt sätt och med glimten i ögat.
Och visst ska Smederna stolt visa för alla att de faktiskt är regerande mästare och bäst i Sverige minst fram till årets finaler.
I premiären väntade det kanske tuffaste motståndet som går att få den här säsongen.
Dackarna med tre GP-förare är ingen lek.
Vilket Smederna fick känna på i inledningen.
Det var trögt och tempofattigt.
Dessutom var starterna allt annat än bra från hemmakillarna.
Vilket smålänningarna från Målilla tacksamt utnytjade.
Laget tog ett stabilt grepp och med tre heat kvar såg det avgjort ut.
Bortalaget ledde med åtta poäng.
Vilket i det läget krävde två femettor och en 4–2-seger för en vändning.
Ska förstås inte gå.
Men Smederna rider uppenbarligen vidare på fjolåret.
Då skedde ett under i SM-finalen och nu vil jag kalla upplösningen från i går för ännu ett mirakel.
Plötsligt flög firma Fredrik Lindgren och Niels Kristian Iversen fram. Nyförvärven fixade två femettor och världsmästaren Greg Hancock som fram till dess varit oslagbar blev plötsligt en vanlig människa.
Slutresultatet skrevs till 46–44 och jag skulle bra gärna vilja träffa den som skriver manus till dessa magiska smedkvällar.
För det som händer när våra Eskilstunahjältar visar upp sig kan väl inte vara på riktigt?
Eller?
Jo, för ibland överträffar ju verkligen dikten och Smederna fick sannerligen en drömstart på säsongen.
Nästan 5 500 åskådare letade sig ut till motorstadion.
En enorm siffra vilket visar hur populärt vårt smedgäng är.
Efter upplösningen lär dessutom de allra flesta vilja komma tillbaka.
När Masarna gästar för nästa hemmamatch den 22 maj kan det bli över 6 000 om vädret är hyfsat.
Fyra nya förare fanns i laguppställningen jämfört med guldkvällen.
Alla bidrog på olika sätt och det som är extra kul med dessa smeder är att lagledarna Jerker Eriksson och Stefan Jarl fortsatt verkar kunna fixa det som kallas lagkänsla.
Kvittar nästan vilka som ingår i truppen.
Det trollas fram sann glädje och vilja att vinna varje gång.
Och den glädje som utspelade i depån efter vändningen var underbar att se.
Idrott när det är som bäst sa någon.
Vilket förstås är så sant som det är sagt.
Om man inte håller på Dackarna vill säga ...