De två kommunerna hamnade i rikstopp. Gårdagens trygghetsmätning från lokalpolisområdet, där även Vingåker ingår, kan därför lugna. Det ser inte tillnärmelsevis så illa ut som anmälningarna ger intryck av.
Enkäter till medborgarna, där de frågas om utsatthet för brott, fångar även mörkertalet och ger därför en bättre bild av den faktiska brottsutvecklingen. Därutöver får invånarna berätta hur pass trygga de känner sig.
Den sammantagna bilden är att det är säkert att bo i Vingåker,Katrineholm och Flen. Kommunerna som helhet befinner sig långt från en brottsnivå där det går att tala om problem på ett övergripande plan. Även tryggheten är på det hela god. Vissa delproblem tycksdessutom minska påtagligt, som de missbruksrelaterade.
Under de senaste åren har situationen som helhet förbättrats betydligt i Vingåkers tätort och i Valla i Katrineholm. Från ett problemindex över 2, en nivå då polisen anser att det finns problem, till under 2.
Om man borrar ytterligare i skillnaden mellan anmälningssiffrorna och resultaten i trygghetsmätningen kan manstuderapå hot om våld. Andelen invånare som uppger att de har blivit utsatta pendlar mellan 2 och 8 procent, beroende på kommundel. Det är inte anmärkningsvärt höga siffror. Men de kan ställas mot det faktum att Katrineholm och Flen finns bland de tio kommuner i Sverige med högst andel anmälda våldsbrott.
Polisområdeschefen förklarar det med att samma gärningsmän och brottsoffer finns i flera anmälningar, vilket höjer anmälningssiffrorna. Men han säger även att det anmäls en hel del brott mot personer under 16 år. Polisens trygghetsenkäter besvaras inte av så unga människor.
Det är oklart hur pass betydelsefullt detta glapp är i sammanhanget. Polisen och kommunerna bör dock hitta mätmetoder för att täcka glappet.
Och det finns mer att arbeta med. Otryggheten är ojämnt spridd över lokalpolisområdet. Vissa kommundelar sticker ut i negativ bemärkelse. De boende i de tre tätorterna samt i Salsta i Flen och i Nävetorp i Katrineholm är påtagligt mer otrygga med att vistas ute sena kvällar än boende på andra platser i kommunerna.
De sammantagna problemen i Salsta och Hälleforsnäs är också betydande – över 2 i problemindex – även om de inte tycks ha ökat över tid.
De här trygghetsmätningarna är värdefulla verktyg för trygghetsarbetet. Kontinuiteten och detaljnivån, geografiskt och sett till problem/brottstyp, gör att polisens och kommunernas resurser kan styras mer effektivt. Men det är lika viktigt att sprida kännedomen om trygghetsmätningen bland befolkningen, för att motverka obefogad otrygghet. När allt kommer omkring måste även det vara ett mål i trygghetsarbetet.