Jag vet inte om ledarstaben och spelarna i AFC Eskilstuna känt sig pressade över att det inte blivit några vinster på försäsongen.
Men det kan ha varit så.
Många verkade hur som helst lättade efter 2–1 mot Syrianska.
Segersången ekade från omklädningsrummet på ett sätt att man kunnat tro att det var en reprisinspelning från i höstas när laget tog klivet upp i Allsvenskan.
Det ekade i korridoren och det var sann glädje vi hörde.
Vilket förstås bara är roligt eftersom idrott inte bara går ut på att vinna.
Det ska vara kul också.
Något AFC-gänget verkar ha och det slår mig varje gång jag kommer upp till en träning hur familjär och trevlig stämningen är.
Några divor verkar definitivt inte finnas utan alla skojar med alla.
Lite som det för övrigt är i Guif också.
Nåväl.
Redaktör Rubensson och jag bänkade oss för att kolla in träningsmatchen mot Syrianska.
Det vi fick se var en match med två ansikten.
Första halvlek var så trist att tv-inspelningen från den lätt skulle kunna användas i sövande syfte för vem som helst som har svårt att knoppa in.
Inte ett avslut på mål för något av lagen.
Inte heller några finesser att skriva hem om.
Efter paus blev det däremot bättre.
Ska inte säga att det var lysande. Det är det sällan på försäsongen, men det var oerhört mycket mer sevärt.
AFC som lag är till stora delar nytt jämfört med i fjol.
Självklart är det en stor förklaring till att det tar tid att sätta spelet.
Tycker ändå att man såg tendenser.
Exempelvis gillar jag ytterbackarna Jernade Meade och Daniel Björnquist skarpt.
Att den sistnämnde släpptes av Örebro SK är för övrigt helt obegripligt.
28-åringen har en grym kapacitet och är lika mycket med i anfallen som han är back.
Första segern är nu ett faktum. Tror att de knappt fyra veckor till som återstår till premiären gör AFC allt bättre och på söndag får vi en kul och intressant värdemätare.
Hammarby som åkte ur Svenska Cupen under söndagen kommer till Tunavallen.
Gissar att det blir fler än några hundra huttrande åskådare som tittar på då.
Över till lite handboll.
Sju omgångar återstår av Handbollsligan.
Guif ligger i dagsläget på rätt sida strecket och har hela sju poäng ner till jagande Skövde och åtta till Ricoh.
Jag gissar att två segrar till räcker för att fixa en plats i kvartsfinalspelet.
Det klarar förstås Guif utan problem.
Desto mer oroande är att spelmotorn och lagets kanske viktigaste spelare, Daniel Ekman, troligen spelat färdigt för säsongen.
Den brutna fotleden var ingen kul nyhet för vare sig Guif eller 21-åringen.
Men skador och smällar hör dessvärre till.
Nu får vi i stället hitta ljus i mörkret.
Som att Robin Andersson Dickfors får axla en ännu större roll.
Dessutom kanske det är läge för ett stort genombrott.
Lillebror Ekman, vid namn Marcus, lär få många fler minuter på banan framöver.
Har en känsla av att han tänker ta vara då dem på bästa sätt.
Och göra saknaden av brorsan något mindre i alla fall ...