På måndagseftermiddagen började den fjärde säsongen av norska "Skam" visas på http://skam.p3.no/. I Norge sänder man ett nytt klipp varje dag på seriens egen sajt. Dessa sätts sedan ihop till ett avsnitt som visas varje fredag. Klippen kan för första gången ses av tittare i hela Norden och redan på lördag den 15 april, på påskafton kommer SVT att visa det första veckoavsnittet av säsong 4 på SVT Play. Den här säsongen kan alltså vi som befinner oss i Sverige vara med i matchen från start.
Självklart kommer jag att följa serien, som verkligen har satt färg på tillvaron sedan de första avsnitten började visas i Sverige i december i fjol. "Skam" har lett till fler samtal än jag kan dra mig till minnes att någon annan serie, film eller bok har gjort på väldigt, väldigt länge. Om ens någonsin. För mig personligen är tajmingen perfekt. Med en son född 1999 i hushållet har "Skam" inneburit massor av ingångar. Utifrån serien har vi diskuterat allsköns ämnen: festande, smink, kläder, kompisrelationer, flickvänsrelationer och så själva handlingen förstås.
Många vuxna vänner har också blivit "Skam"-beroende, vilket har genererat många skratt och intensiva debatter.
Själv gillar jag första säsongen (med Eva i fokus) bäst, eftersom den handlar mer om att vara ung och brottas med bilden av sig själv och sina relationer i vidare mening. Säsongerna 2 och 3 är egentligen mer traditionella romantikberättelser - härliga och laddade med känslor - men inte lika spännande.
Utan att spoila alltför mycket kan jag säga att de inledande scenerna i fjärde säsongen, med Sana i centrum, bådar gott inför fortsättningen. Vi får möta alla nyckelkaraktärer direkt och det är som att öppna en kran. Livet för -99:orna på på Hartvig Nissens skole i Oslo flödar på som om det hade pågått hela tiden.
Självklart är det helt rätt att avsluta "Skam" med den här säsongen. Serien har haft sin tid. Men det blir tråkigt när kranen stängs.