Tyvärr är det ju ganska enkelt.
Gör man inga mål vinner man inga matcher.
Så simpelt är det och det stämmer klockrent in på vårt AFC Eskilstuna.
Laget skapar bra lägen – men gör (nästan) inga mål.
Och vinner därför (nästan) inga matcher eftersom motståndarna är skoningslösa när möjligheterna kommer.
Satt och tänkte på det i slutet av gårdagens match.
Sedan framför allt Eddahri och Buya Turay bränt en rad fina lägen smög pessimisten in i mig.
Jag fick den där känslan att det skulle gå åt skogen igen.
Att motståndarna gör ett, ursäkta uttrycket, skitmål mot slutet och vinner.
Visst blev det så.
På en hörna i slutminuterna var det dags.
Ganska kass AFC-markering och vips var det 1–0 till Norrköping.
Inte så rättvist.
Men logiskt.
Tur förtjänar man och eftersom AFC bränner det mesta blir det tyvärr så här.
På ett sätt tycker jag enormt synd om spelarna.
Det är så klart hopplöst att så många gånger fått se poängen vissla iväg i slutskedet.
Samtidigt är det ju inte otur utan mer oförmåga det handlar om.
Laget får i mångt och mycket skylla sig självt eftersom de inte gör mål på de mest klara chanser.
Tolv matcher återstår.
Superettan har öppnat sig som ett svart hål under Eskilstunalaget som sågas av allt mer som jumbo.
Inget, absolut inget talar för att AFC ska hänga kvar.
Kanske är det just det som är lagets lilla, lilla halmstrå.
Tror nämligen det nu är dags att släppa ångesten helt.
Det finns inget mer att förlora.
Ut och kör framöver. Det får bära eller brista och brister det hoppas jag i alla fall på en sak.
Att AFC får behålla tränaren Michael Jolley som jag tror kan få ordning på detta på sikt.
Om det sedan blir via en omstart i Superettan får det bli så.
På tal om Jolley så släppte han fram en ny kille i går.
Britten Andrew Fox som provtränat en tid blev klar och han fick chansen från start.
Måste säga att jag gillade det jag såg.
Fox jobbade stenhårt på brittiskt maner och gav laget ny energi som kunde räckt hela vägen.
Den killen känns given i startelvan framöver.
Målskyttet är som sagt lagets stora bekymmer.
På fredag stänger transferfönstret och frågan är om klubben hinner hitta en forward med spets innan dess.
Jag hoppas men anar samtidigt att det blir svårt.
Målskyttar kostar även om inte alla går för 2,13 miljarder som brassen Neymar.
Till sist: Malmö FF ser allt mer ut att segla iväg mot guldet.
I toppmatchen mot Djurgården avgjorde laget i den femte tilläggsminuten via ett självmål.
Grinigt för stockholmarna men det är väl sånt som i slutändan kallas att förtjäna tur.
Malmö är bäst i Sverige och om knappt två veckor kommer de till Tunavallen. Innan dess ska dock AFC ta sig an tabelltvåan AIK på söndag.
Ja, lättare motstånd kan man ha – men nu finns som sagt inget att förlora.
Tänk på det, AFC.