Det har snart gått en och en halv månad sedan Eskilstuna United spelade sin sista match i Damallsvenskan för året. Annica Svensson och Vaila Barsley har sedan dess hållit i gång med träning men mest har det handlat om att koppla av och hämta nya krafter inför nästa säsong. Båda är nyss hemkomna från en semester i Dubai och när du läser det här har paret lämnat landet för att fira jul i England, hemma hos Vaila Barsleys föräldrar i samhället Hemsby, några mil nordost om London.
‒Det kommer vara jag, Annica, min bror, hans flickvän, mina föräldrar och min fasters man som firar jul tillsammans, säger Vaila Barsley.
Både Vaila och Annica har tillsammans med sina lagkompisar i United radat upp topplaceringarna tre år i rad. Tvåa, trea och nu senast en tredjeplats igen under 2017 som länge såg ut att bli den bästa för laget i den högsta serien.
‒Det kändes som att vi bara körde på. Vi tänkte nog inte så mycket på det då att vi låg etta under en period utan det var nog mer alla runt omkring som pratade om det. Men tyvärr gjorde vi en sämre avslutning på vårsäsongen, vilket gjorde att vi kom för långt efter både Linköping och Rosengård. Men med det laget vi hade i år borde vi ha kunnat prestera mycket bättre, säger Annica Svensson som fick se stora delar säsongen vid sidan av planen.
‒Det var en tuff säsong för min del eftersom jag blev korsbandsskadad ganska tidigt och hann inte riktigt komma in i säsongen. Jag fick spela mot Rosengård (vinst med 3–2 i början av maj) och det kändes jättebra men bara fyra dagar senare blev jag skadad.
När det gäller Vaila var det första året på länge som hon slapp skadebekymmer.
‒Jag är så klart glad för det och i år har jag fått spela centralt i trebackslinjen vilket är den positionen där jag presterar min bästa fotboll, säger hon och fortsätter:
‒Men tredjeplaceringen kan vi inte vara helt nöjda med. Känslan är att man alltid hade kunnat göra mer för att hjälpa laget.
Den missade Champions Leagueplatsen stör båda, speciellt då både Rosengård och segrande Linköping inte spelade sin bästa fotboll under året.
‒Ingen av oss kände att Linköping gjorde sin bästa säsong men ändå vann de sina matcher. Vi själva hade för många dippar och för många som underpresterade samtidigt. Men det är ju det som är det svåraste att hålla en hög lägstanivå och ta poäng i de matcherna man ska ta tre poäng. Det var flera matcher vi borde ha vunnit men där prestationen inte var tillräckligt bra. Så det är väl det jag känner för min egen del att det har varit frustrerande att stå vid sidan av planen och inte kunna vara med och påverka, säger Annica och tänker tillbaka på när United låg etta under inledningen av serien.
Men året har också inneburit ljusglimtar, speciellt då Uniteds mittback blev uttagen i Skottlands EM-trupp och fick försvara deras färger under sommarens stora mästerskap i Nederländerna.
‒Det var en fantastisk upplevelse men efter turneringen var det rätt skönt att komma tillbaka till miljön i United som jag känner väl och känner mig bekväm i, säger Vaila.
Som vi tidigare nämnt, har flera spelare redan lämnat laget vilket innebär, till stora delar, nya ansikten i United 2018.
‒Självklart är det tråkigt att flera spelare lämnar inför nästa säsong men vi har alltid haft en bra mentalitet i United ända sedan jag började spela för klubben och jag tror även att 2018 kommer bli så. Självklart är alla de som nu lämnat under året riktigt bra spelare. Men vi har också unga spelare som kommer upp från F19 och förhoppningsvis kommer det in nya spelare med ny energi och då tror jag vi kan vara ett topplag igen nästa år, säger Vaila som också tycker det är inspirerande med nye tränaren Jonas Björkgren.
‒Förhoppningsvis kommer nivån att höjas både på träning och match eftersom alla behöver prestera på en hög nivå och visa Jonas att man ska spela.
‒Någon vecka efter att matcherna var över kände jag att jag ville tillbaka till träningen, komma i form och vara stark till januari när träningen sätter i gång, säger Vaila.
Annica håller med samtidigt som hon påpekar att det är mycket rutin som försvinner från klubben.
‒Vi har behållit många av de spelarna som brinner för den här klubben och det kommer göra oss ännu starkare tillsammans nästa år.
Vaila tillägger:
‒Jag tror också det är viktigt att vi fått behålla ryggraden i laget. Att vi till exempel fått behålla båda våra två fantastiska målvakter (Emelie Lundberg och Britta Elsert Gynning) känns bra för det är inget lag i Damallsvenskan som har så bra ställt på målvaktsidan.
‒Sedan har vi Petra (Johansson), Petra (Andersson) och Mimmi (Larsson) kvar, vilket känns väldigt bra för balansen i laget och för målproduktionen.
Ni skrev på nya kontrakt för några veckor sedan. Var det aktuellt med andra klubbar?
‒Jag känner inte att jag hade något behov av att prata med andra klubbar för Eskilstuna är mitt lag och det är nästan löjligt hur mycket jag känner för den här klubben. Jag är så stolt över att representera United och vill inte spela för någon annan svensk klubb, säger Vaila.
‒Det är samma här. Jag ville tillbaka till Tunavallen och sätta på mig min tröja med nummer 21. Sedan är det alltid lite speciellt när man kommer från att ha varit långtidsskadad för man vet kanske inte hur klubben tänker om ens framtid, säger Annica.
Men känner du att klubben var tydlig med att de ville ha kvar dig?
‒Jag hade verkligen ett jättebra samtal med både United och Jonas som ville att jag skulle vara kvar. Jag vill också uppleva att vara med i toppen igen, precis som vi var under 2015 när vi utmanade Rosengård om SM guldet. Vi vara bara var en poäng från att vinna allt så är det klart att man vill upp dit igen.
Den 8 januari sätter träningen i gång men för Annicas del handlar det om rehabträning fram till mars för att sedan träna med laget och vara spelklar när serien sätter i gång.
När julen kommer på tal är Vaila snabb med att berätta att det är stor skillnad på den svenska och engelska.
‒Ja, ni firar ju på helt fel dag till och med, kontrar Annica snabbt.
Inte heller någon Kalle Anka visas på tv. Vaila förklarar hur hon ser på julen.
‒På julafton har mina föräldrar öppet hus för alla våra vänner. Alla har på sig sina jultröjor och vi dricker glögg, äter ”mince pie” och lyssnar på julmusik. Efter det går vi ut på den lokala puben och träffar gamla vänner som kommit hem för att fira jul. Det är verkligen en rolig kväll.
‒På juldagen äter vi frukost och öppnar paket. Jag, min brors sambo och min fasters man brukar lägga ett jättestort pussel med 1 500 bitar så det är vår dag medan de andra sliter i köket, säger hon och skrattar.
Annica som var med och firade jul förrförra året i England vet exakt hur det går till.
‒Det är ju rätt roligt att ni lägger pusslet där all mat ska serveras. Det slutar med att allt ställs ovanpå pusslet, säger Annica och båda skrattar högt.
Det känns som julen betyder rätt mycket för er?
‒För mig är det största ledigheten på året. Kanske för att jag flyttade hemifrån när jag var 16 så har julen alltid inneburit att jag kan vara hemma med familj och vänner. Så för mig är nog julen viktigare än för dig, säger Vaila och tittar på Annica.
‒Du har bara missat en jul hemma och det var förra året när du var hemma hos mina föräldrar, säger Annica som berättar om traditionen i Björneborg i Värmland med korvgrillning på julafton.
‒Ja, det är något som mina föräldrar startade när jag och min bror var små. Det här var när min farfar var i livet och när vi firade med våra kusiner som också bodde i Björneborg. Som regel var det julklappsutdelning efter Kalle Anka men eftersom jag och min bror var så otåliga så bestämde mamma och pappa att vi alla skulle gå ut på en längre promenad redan vid tiotiden på morgonen. Sedan kom vi tillbaka hem någon timme innan Kalle Anka så den traditionen har vi haft sedan jag var liten.
Så nu när paret firar sin tredje jul tillsammans blir det förmodligen med en grillad korv ute runt lunchtid på julafton.
‒Första året vi firade tillsammans hade Vaila fixat en engångsgrill så vi kunde grilla ute. Så vi får väl hoppas att det blir så nu också, säger Annica och brister ut i skratt.